Sammanställning Föreningar

FÖRENINGAR
FÖRENINGAR
Risliden kan ståta med många föreningar, och av skiftande slag. Dessa har fört protokoll och kassaböcker, som finns bevarade. Vi försöker ge en redogörelse här nedan.
Grundlogen Skogsrosen
Grundlogen Skogsrosen Bildades annandag jul 1904 i Barnmorskelokalen. Kallista Norén, lärare och barnmorska, för protokoll och är troligtvis den som startar lagen. Möten hölls varannan söndag kl 3 em. Logen skulle verka för nykterhet och i protokollen redogör sekreteraren Hilda Lidén för diskussioner om "dryckenskapslasten, måttlighetssupen, är spriten Guds gåva, sedan den blivit förvandlad till gift‌" Sista protokollet i boken 1909.
Blåbandsförening / N.T.O.
Nykterhetsarbetet fortsatte i en Blåbandsförening och för arbetet bland barn "Hoppets Här". N.T.O. hade livlig verksamhet en period på 30 talet. Efter en svacka kom man igång på nytt på 50 talet. Då var frågesport mycket populärt. Man tävlade även mot andra föreningar inom länet. Amatörteater, spex och musik tillhörde verksamheten inom N.T.O. Föreningen fick ta över en s.k. finnbarack från ett flyktingläger, som byggts upp i Norsjö under kriget. Den sattes upp på byaallmänningen intill gamla kyrkvägen. När N.T.O. lade ner sin verksamhet övertog Bygdeföreningen huset. Numera är den forna baracken byns bagarstuga. NTO hade också givetvis ett namn: "Morgonrodnad". Detta poetiska namn hjälpte inte, verksamheten gick mot afton. När N.T.O. lades ner kom teater och musiktalanger att jobba inom idrottsrörelsen.
Rislidens spånhyvelförening
Protokolls och kassabok 1921 till 1937 Spånhyvel fanns tidigare men 1920 hade förbättringsarbeten utförts, bl.a. spånhyvelsluss. För att klara det ekonomiska beslutade man att bilda en förening och teckna andelar. 34 såt tecknar sig. Inträdesavgiften 50 öre. Vid hyvling betalade man avgift. När ekonomin senare tillät 1934 återbetalades insatskapitalet 50 öre! Ingen förlustför aktieägarna. Fast någon ränteinkomst blev det ej. Gamla hyveln revs 1936 av Karl Forsberg och Viktor Söderlund för 16 kr.
Rislidens kontrollförening
Rislidens kontrollförening 1914 till 1933 Kontrollföreningen finns dokumenterad i Protokollsbok, Kassabok och Kontrollböcker 2 st. Kontrollböckerna innehåller uppgifter på kornas avkastning och ägare. Medelvärdet i mjölkmängd är ca 2300 kg/år/ko. Någon ko mjölkar 3000 kg många under 2000 kg. Fetthalten är låg 3,2 till 3,5 %. Kontrollföreningen gör tydligen större nytta, för resultaten förbättras avsevärt. Urval av kobeståndet, inköp av tjurar och säkert bättre utfodring. ”Dji åt ain hä du dji åt täu, hon mjalk för tjwå à skit för baigge." På sommaren var det kopremiering vid Per Abrahams Lundgrens sommarlagård. De flesta ställde upp med kor för bedömning. Högsta avkastningen gav Abrahams. Lundgrens ko Gråssy 3990 kg, och Per Lundgrens ko Hopplin 3899 kg. Kassaboken t.ex. 1916 mjölkprovare Jenny Lundgren. 95 stambokförda kar å 5 öre. Största omsättningen 192728 lika med 405,23 kronor. När boken slutredovisas får Per Abraham Lundgren 5,24 för sitt besvär med kassa och protokoll. Utdelning 89,55 till medlemmarna. Protokollsbok 1914 till 1934 till 05 till 01. Innehåller stadgar och bl.a. anbud på mat och logi till kontrollassistenten. Kostnaden varierar från 85 öre till 2 kr. Assistenten flyttar mest varje år. Föreningen upphör efter att i flera år fört en tynande tillvaro.
Rislidens avelstjursförening
1910 till 1964 Stamrulla med få anteckningar. Kassabok Tydligen fanns någon form av kollektiv tjurhållning tidigare då kassaboken startar med 1910 Behållning 52:15 Statsunderstöd 100:- Språngavgifter 118:- Största utgiften är tjurunderhåll 190 kr. Föreningen startar med god ekonomi. 1917 Inköp av tjuren Astrup 700 kr. Detta år betäcktes 146 kor. 1919 Astrup säljs för 1375 kr Då hade Astrup från Botsmark gjort sitt i Risliden. Botsmark var känt för att ha fina kreatursbesättningar och Astrups härstamning var till nytta för produktionen av mjölk och smörfett (se Kontroll böckerna) 1933 Slutredovisning för "gamla tjurföreningen" 1949 ombildades föreningen. 177 andelar tecknas à 8 kr. Ny tjur, köps från Flarken, Nysätra. 1951 till 1957 Två tjurar med 170 till 180 betäckningar varje år. 1964 2/11 Tjurföreningen avvecklas. 1/1 till 16/10 65 kor. Utgående kassaöverskott 9092,25 att utdelas till andelsägarna, detta sedan andelarna à 8 kr betalats. När slutredovisningen var klar, sa kassören Per Söderlund att ingen förening i Risliden hade klarat sin ekonomi så bra som tjurföreningen! –1987 Samma höst startar seminverksamhet. Den utföll till böndernas belåtenhet. Antalet koägare är nu fyra med 50 talet mjölkkor.
PLOGSTICKOR, GETARSTICKAN OCH GETARKÅKEN
Före motorplogningens tid gällde det att hålla vägarna framkomliga om vintern. Byn var delad i ploglag med plogning till bygränsen mot Talliden, Barliden och givetvis mot Norsjö. Vägen över sjön bultades. Sista plogningen som byborna utförde med häst gick till Kraftstationen 1946. När plogningen var utförd bars plogstickan till den granne som hade namnet under. Så vandrade plogstickorna genom byn. Att allt gick rätt tillväga säg en snöplogfogde till om, Han valdes vid majstämman. Getarstickan färdades mellan koägarna. En getardag för varje mjölkko. Detta gällde bönderna, i västra delen av byn. Gränsen gick öster om , Erikssons och Söderlunds. Då men släppte korna på skogsbete västerut gav de sig in på Avalidens ägor. Korna var givetvis inte välkomna. Då beslutade men om en getare, egentligen en vakt. På ömse sidor om vägen till Norsjö låg inhägnade myrodlingar, som Risliden ägde. Getaren motade där tillbaka korna. För att inte getaren på sin vaktpost skulle behöva sitta utan tak över huvudet byggde Edvard Persson 1930 ett litet hus åt vakten. Rislidenbor i lämplig ålder har tillbringar många dagar i Getarkåken. Numera är den borta, men namnet är bevarat i Getarkåkens Hot Top Band!
Skytteföreningen
Skytteföreningar bildades i många byar på 20 och 30 talet. Så skedde också i Risliden. Föreningen hade en skjutbana och 2 mausergevär. Den ägde också en paviljong. Verksamheten blev ganska kortlivad. Mausergevären såldes på auktion liksom paviljongen. Den ropades in av Jonas Brännström. Han fick en fin lada av den, en lada som var målad invändigt!
Fiskevårdsföreningen
Fiska gjorde de första bebyggarna i Risliden. Fisken var ett bra tillskott i fråga om mat. Man åt den nyfångad med också gravsaltad (och jäst = vibrånne mårten), rökt eller torkad. Torkad gädda kunde man göra lutfisk av. Fisktillgången ansågs så bra att man fick t.o.m. betala skatt. Fisksorterna var gädda, abborre och mört. Flitigt fiske gjorde att tillgången på fisk givetvis sjönk. 1940 - talet Vår generation har andra önskemål och resurser när det gäller fiske. Byborna bildade en fiskevårdsförening, som utför ett gott arbete även i fråga om miljövård. Första åtgärden var att köpa en not och fiska bort mörten. Sedan planterade man in gädda. Detta blev en kort historia. Inplantering senare har gällt harr, öring och regnbågslax. Året 1987 Harryngel 2000 inplanterade i Kvarnån Årsstämma 7/5 1988 1. Förslag om nytt fiskevårdsområde där hela sjösystemet ingår. Till dess att beslutet är klart arbetar fiskevårdsföreningen som tidigare. 2. Regnbågslax 550 kg inplanterad i Maratjärn. Öring inplanterad där tidigare. Försålt 770 dygnskort för 29 350 kr. Cesiumhalten har legat rätt hög: sik, abborre 4104 Bq, gädda 1730 Bq. Nu är den på nedgång. 4. Vattenprover tas varje år. Inre Kippträsket hade 1982 Ph 6,21, år 1987 Ph 6,5 Alkalitenten är för låg men kalkning är ej nödvändig än. 5. Vassbekämpning och biotopvård. 6. Ferieungdom har rensat och snyggat upp runt stränderna. 7. Kastbryggor ska läggas ut. 8. Fisketillsyningsmän 6 st. har utbildats. 9. Kurs i flugbindning För att stärka ekonomin hade föreningen anordnat ett juljippo. Sverker Lindström är ordförande. Fiskevårdsföreningens arbete är ett arbete " i tiden". Våra sjöar och vattendrag måste numera vårdas för att ge vår generation utbyte på fritiden.
Jaktvårdsföreningen
Den bildades 1947. Älgtomt 1947 heter passet än i dag. Där sköts den första älgen seden föreningen bildats. Var det den första lovliga älgen som sköts i Risliden‌ Hur som helst var det en sensation i byn. Martin Larsson körde den på traktorsläp runt byn och visade den. Antalet jägare har varierat mellan 12 till 40. Antalet tilldelade älgar 1987 28 st. högsta antalet år 1986 34 st. Älgjakten är en återvändartid för utflyttade. Spännande dagar. Vem lyckas att få skjuta i år‌ Uppslaktning sker i Gunnar Brännströms ombyggda ladugård. Där korna förr stillsamt idisslade samlas jaktlaget för att ta reda på dagens resultat och dryfta vad som hänt i skogen. Jaktvårdsföreningen inplanterade bäver. Den kom från Faxälven. Bävern har spritt sig till andra områden och förökat sig bra. Numera jagar man den. Hösten 1987 sköts 8 st. Jakt på småvilt förekommer givetvis. Jaktvårdsområdet har årsmöte i augusti. Markägarna, 12 st., lämnar sin ersättning till byakassan enligt en underskriven överenskommelse (se majstämman). Jakten betydde mycket mer förr i tiden. Det berättas att Bränn-Pell gillrade 3 rävar en vinter. Hans inkomst på rävskinnen gav större netto än timmerkörarnas slit det året.
Idrottsföreningen
Under många år hade idrottsintresserade önskat sig en plats att sparka boll på. Föret i portgången är som bekant trögt. Första försöket till. bollplan avstannade. De äldre i byn var negativa. Då en olycka sedan inträffade lades projektet på is.
1947 med Henrik Lundström, Henning Nilsson och Bertil Westman som pådrivare startade idrottsföreningen. Mark inköptes för 10 öre/m summan blev 1200 kr. För att få in pengar anordnade man en dans på Henfrids loge. Nettot blev över 300 kr. Detta upplevde arrangörerna som en framgång. Man började tänka på en egen lokal. Ungdomen hade tidigare använt "Nisch- Johans" sommarstuga som fritidsgård. Den kallades allmänt för "Getarkåken". Där hade anordnats tillfälliga danser till munspel eller dragspel ibland till grammofon.
1950 nu ville man ha en större festlokal. Man tiggde timmer och Ragnvald Sjölin sågade. Många frivilliga arbetade och en s.k. loge blev klar att brukas vid idrottsföreningens fester. Många bröllop, födelsedagar m.m. har också firats i logen, som kom att kallas "Magneten". Om och tillbyggnad har skett i flera etapper. 60 - talet Publikrekord 600 till 700 pers. Risliden Inträde 4 kr övertygade Artistgage 400 till 500 kr (topp 800 kr) 80 talet Lokalen besiktigad för 500 pers. Inträde 50 kr Artistgage, 8000 kr + resa Siffrorna är ungefärliga. Kassan omsluter stora pengar 1975 69 075 kr 1987 533 000 kr
Nu står man inför en ny utbyggnad. Danslogen är för trång. En gammal rundloge från Finnselet har 2 köpts in. Den ska sättas upp i egen regi. Då ökas golvytan till 285 m och ger plats för 1200 pers. Föreningen hoppas på bybornas och myndigheternas stöd för att fullborda bygget. Uppgifterna lämnade av Ulf Lindfors, ordf. och idéspruta. Förutom "Magneten" sköter man också "Skirvingen" i Lossmen. Föreningen har en lönebidragsanställd, Martin Olofsson. Han sköter om idrottsföreningens anläggningar samt är kassör. Midsommarhelgen är föreningens stora festhelg. Det kan inte ha undgått någon i grannskapet. Amatörgruppen är en egen sektion numera med egen kassa. Enbart deras material kostar ca 220 000 kr. Rislidenamatörerna har uppträtt i egna revyer t.ex. till nyår. Dessutom har de anlitats i andra sammanhang men givetvis har de varit viktiga underhållare i föreningens fester. Vart tog idrotten vägen‌ 1949 Inköptes fotbollsdräkter Invigningen skedde med en fotbollsmatch i Kalvträsk. Risliden förlorade med 11.1. 1951 Anmälan till seriespel. Laget hade fått flyt i spelet. Laget har tillhört Västerbottens norra div. IV eller div. V 1957 Invigdes fotbollsplanen offentligt. Det var en grusplan. Senare har men gjort om den till gräsplan. Sammanslagning har skett med Lossmen. Deltagarna i fotbollslaget har anknytning till byn och spelar utan kontant ersättning. Tidigare fanns skid och bordtennissektion. Ungdomar tränade och tävlade i olika sammanhang: N.T.0, Skolmästerskap och Kommuntävlingar. Skidåkarna sneglade givetvis på Martin Lundström, som växt upp i Tvärliden. Han hade lämnat byn, men var givetvis en idol att se upp till. Drömmen att bli en ny Guld Martin.
S.A.C. (Sveriges Arbetares Centralorganisation)
SAC /L.S. har sedan 30 talet haft en lokalavdelning i Risliden. Nuvarande medlemsantal 40. Några bor i Risliden. De flesta inom avdelningen bar i angränsande byar. Föreningen tillkom under depressionen på 30 talet. Den ska tillvarata arbetarnas intressen, och är ett förhandlingsorgan för löner. För Rislidens del var L.S. avdelningen mer aktiv tidigare med fler medlemmar. Man hade månadsmöten, man fördelade jobben.
Om svartfötter, strejker och aktioner av otroligt slag mellan grannbyar finns berättat. Henrik Salomonsson i Lossmen har dokumenterat denna epok, som många har i gott minne. Boken finns att låna eller köpa.
R.L.F
Jordbrukarna hade också sin organisation. R.L.F. bildade en lokalavdelning i Risliden på 30 talet. Den skulle stötta bönderna. Jordbruksdagar, studieresor till grannsocknarna t.ex. ingick i verksamheten. Information om utsäde och odling. Potatisodlingen i Risliden var berömd, "Potat Risliden". Antalet bönder har gått med i alla byar var många, därför ansåg man det klokast att slå samman alla byaavdelningar till en större, "Norsjöbygdens R.L.F. avdelning".
J.U.F. och 4H
Många ungdomar från skolåldern och uppåt var aktiva inom J.U.F. som senare kom att ombildas till 4H. Instruktörer delade ut fröpåsar och inspirerade unga till egna trädgårdsland. Det var premier till den som lyckades bäst. Sköta eget djur; kaniner, kalkoner, kalvar. Sy eller baka. Fiska eller röja i skogen. Idrotta. Aktiviteterna var många fler. John Jakobsson var länge instruktör. Efter John Jakobsson tog Lars-Åke Lundgren över som instruktör för Norsjö, men då kom 4H även att omfatta Malå och Sorsele kommuner.
Idag finns lite eller ingen 4H verksamhet i Risliden.