Föreningslänkar

Historien om Risliamatörerna

I början av 1980-talet i samband med klubbskivor brukade sportklubben engagera grupper från olika delar av Västerbotten för att sköta underhållningen vid dessa skivor. Dessa underhållare kostade ofta stora summor att leja, då väcktes idéen till att starta en lokalunderhållningsgrupp av byns förmågor. 1983 kan väl sägas vara det officiella året för ”Risli-amatörernas” födelse.
Dessförinnan hade de underhållit på sportklubbens fester. De började sin bana med att göra enkla playbacknummer. Första Revyföreställningen gick av stapeln på Medborgarhuset i Norsjö 1983, speltid 1 timme och 518 st. hade köpt biljett. Målet för gruppen förutom att roa allmänheten var att skrapa ihop pengar till en egen högtalaranläggning.
Risliamatörerna år 1983 bestod av följande personer: Kurt Vidmark, Per-Erik Jakobsson, Ulf Lindfors, Mikael Lindfors, Gulli Larsson, Ann-Kristin Olofsson, Gunilla Lindström, Birgitta Lindström, Arianne Buhr, Åke Eriksson, Håkan Bränström, Gunnar Lindström, Tord "Animal" Lundgren och Hans Bränström.
1988 hade publiksiffran stigit till 1600-1700 personer och då kördes 4st. föreställningar. Risliamatörerna var då 9 st, fem kvinnor och fyra män. Fem hade då tagit sabbatsår.
1991 flyttade Risliamatörerna sin Revy till Minigloben i Risliden. 1993 fick de ta emot Kulturstipendiet. Risliamatörerna är numera en sammansvetsad grupp med egen ljus och ljudsättning. Våra ambitioner är fortfarande att roa allmänheten och skänka lite ljus och glädje i tillvaron.
Om ni fortfarande vill se och höra oss - besök oss på Minigloben under Revy 2003.
Nuvarande medlemmar:
Tord Lundgren
Håkan Bränström
Bertil Moren
Gunnar Lindström
Åke Larsson
Birgitta Holmström
Gunilla Lindström
Arianne Buhr
Hans Bränström
Bert-Åke Karlsson
Mikael Lindberg
Bo Jakobsson
Även Rickard Forsberg har deltagit.
 

Foton med amatörerna genom åren  
De avslöjar "Norsjös egen Pentagonffär Risli-amatörerna av 1984-årsupplaga
Full pott med - Risli amatörerna Risli-amatörerna av 1991-årsupplaga
Rislidens nyårsrevy firar Risli-amatörerna av 1992-årsupplaga
Risliborna-Norsjöskulturbärare, jubileumsrevy 1993 Risli-amatörerna av 1993-årsupplaga
En helrörig kväll utan tillstånd Risli-amatörerna av 1997-årsupplaga
Norsjörevy med fadd eftersmak Axel Burströms sågning av amatörerna


 

Risliden Förr och Nu

Grundläggarna
"Risliden förr och nu".
Till läsaren!
Under åren 1987 till 1988 har vi sysslat med "Risliden förr och nu". vi har gått igenom byakistans gamla handlingar samt noterat milstolpar i byns historia. Sedan har vi tagit kontakt med personer som berättat för oss. Vi har plockat ur våra minnen. Vi har också tagit dagens händelser. Denna dag är morgondagens historia.
Vi som deltagit i cirkeln är:
Frideborg Brännström, David Brännström, Greta Brännström, Elna Eriksson, Anders Eriksson, Anita Eriksson, Erling Fällman, Elsie Liden, Folke Lundgren, Arne Lundgren, Siv-Eva Sjölund, Sten Ivar Lundgren och Kerstin Eriksson som redovisare.
Grundläggarna
Denna summariska redogörelse bygger på handlingar i byakistan.
13/10 1767
Syneinstrument utfärdat för Herman Olofsson från Villvattnet Burträsk. Syn den 23/9 och värdering av möjligheten för nybygge (se stencil). En stuga är uppsatt och åker omtalas; mulbete, kvarnställe, skog och fiske. Allt nödvändigt för en familj som ska existera i ödemarken. Troligen hade Herman-Orsa M bott där någon tid. Att den by som H.O grundlade fick ett så naturskönt läge tänkte knappast han på. Han hade andra värderingar. Söderläget och höjden klarade nattfrosten, det var viktigt för kornet. Sedan kom de viktiga ängarna. Enligt syneinstrumentet värderade man ängsslåttern efter röjsel till 72 skrindland. Men redan här börjar änges-problemen för nybyggarna och de skulle pågå länge. Några bönder i Norsjö hade röjt och bärgat hö vid Stor- och Lillträsket samt Kjällmyran. Efter diverse skriverier fick Jon Jonsson
1792
Zachris Olofsson löser ut äganderätten för 2 riksdaler 16 skillingar.
1783
Herman Olofsson ansöker om insyning av Myrträsket (som han vill gräva ut och förvandla till äng) + 3 myrar till.
1785
Här drabbar han ihop med Hemmingsborna som åberopar ett papper från 1766. Dessutom hade H.O. sålt hälften av nybygget åt en annan utan tillstånd.
1786
Zachris Olofsson, Stafträsk övertar andra hälften.
1787
Syneprotokollet ger en klar gräns mot Hemmingen. Nybygget hade skattefrihet. Då fordrades att nybyggaren skulle röja och odla och bygga nödiga hus. Zachri Orsa, som tillträtt nybygget året innan, får sådana uppgifter.
1788
Zachris erhåller mer mark
1792
Ny syn. Gränsen klar mot Norsjö.
1793
Ägodelning mellan Jon Jonsson och Zachris Olofsson. Odlingsuppgift:. 8 tunnland.
1796-17 98
Ansökning om en "nybyggnadsinrättning vid så kallade Kattisträsk" Nybygget hade utsynats 1777. Oklart om ägare. Ny besiktning. Risliden får Kattisberg (och Talliden)
1798
Syn och beskrivning av Z.O:s nybygge. LO:s läxa: uppsätta stuga med kammare, fähus med foderlada, röja skog 2 tunnland, upptaga åker 1 dito, röja äng till 5 skrindland.
1798
Jon Jonsson ansöker om krononybygge mot frihetsår. Införsel i jordaboken.
1800
Utslag. Tillstyrkt 25 frihetsår till 1824. Odlas 1/4 mantal. Tillstyrkt 25 frihetsår även för Zachris Olofsson. Odlas 3/10 mental.
1804
Zachris Olofsson har fått skatteproblem (se om skatter)
1805
Byn har fått en Charta och skattläggs.
1806
Nya nybyggare har tillkommit
1808
Utslag på ansökan av Olof och Pehr Zachrisson att i tvänne lika delar klyva" sina ägor. Pehr bebor gamla gården. Olof flyttar "litet i Nordväst. Husen delas och Olofs del flyttas.
1817
Kyrkoskatt i Norsjö. Där får de också bevista gudstjänsten. Hemmanen återförs till Skellefteå jordabok. Det ej skattlagda Kattisberg läggs till vid skatt. "Endera av åborna bör från den gamla tomten avflytta och på tjänligt ställe göra sig ett nytt gårdsställe!"
1802-1827
I flera omgångar söker åborna "odisponerade Lägeslägenheter". Man anhåller om "nådigt tillstånd - - allra mjukaste Tjänare", Zachris Olofsson, Pehr och Olof Zachrisson. Tydligen hjälper länsman Pehr Bjuhr till med skrivelserna. Artigheterna är påfallande (se stencil).
Vad men mest tvistar om är Kjägellidbäcken. För att få mer ängsmark ansöker man också om utgrävning av sjöar. Det var inte så enkelt att vara nybyggare i ödemarken. Myndigheterna hade sina tjänstemän, grannarna bevakade vad de ansåg var deras. Korrespondensen med Konungens Befallningshavare är omfattande.
Risliden är en gränsby. Sockentillhörigheten var inte självklar. Byn har tillhört Skellefteå, Lycksele. Burträsk och till sist Norsjö. Därför har släktforskningen vissa problem.
1805
Ansöker Rislidenborna om kyrkorätt i Nordsjö Capell samt att fä erlägga kronoutskylderna där. Detta tillstyrks "intill den dag det blir särskilt pastorat i denna öde trakt". Hemmanen är till större delen belägna i Burträsk varför skatt ska erläggas där.

1820
Pehr Bjuhr anhåller om en kyrko och byaväg.
1832
Tillhör Risliden skattemässigt Norsjö
Skellefteå eller Lycksele eller Norsjö eller Burträsk det är den stora frågan för Rislidenborna‌
STORSKIFTE AVVITTRINGEN LAGA SKIFTE HUR BYN DELADES
1767
Från första början är Herman Olofsson ensam ägare till Risliden.
1785
Avträder han hälften till drängen Jon Jonsson
1786
Överlåter Herman Olofsson sin andra del till Zacharias Olofsson.
1793
Ägodelning mellan Jan Jonsson och Zachris Olofsson Under 1800-talets början tillträder nya ägare. Äng och åker har utökats så nybyggarna ansöker om storskifte. Carta fanns över byn sedan 1805 och storskifte var påbjudet enl. lag 1783.
1815 Storskifte.
Närvarande är nämndeman Olof Persson, Storliden och banden John Gabrielsson, Arnberget, för vilka samtliga jordägare hyste förtroende. Vid delningen skulle stor vikt läggas vid ägornas naturliga godhet och bördighet. Först utstakades den väg som i framtiden skulle begagnas genom byns ägor. Den 6 akt uppskjuts förrättningen "för korta dagar". 29 junius 1816 börjar man på nytt. 11 juli är åker och äng klara och man ska fördela byns skatteskog. Grannarna började "någon ordväxling". Zachris motsatte sig och Pehr instämde. Slåttern ska börja. Man gör ett avtal om bete och uttag ur skogen. Någon delning av skogen sker inte förrän laga skifte 1880. Storskiftet förrättades av lantmätare.
Kostnad: Etthundrasextio Riksmynt.
1856 Ensamheten, Kattisberg
Ensamheten och Kattisberg insynas av Olof Zachrisson
1866.Avvittringen.
Verkställt ägobyte mellan kronan och Rislidens by för att få rediga gränser. Risliden fick avträda äng och mossar, delvis till Burträsk. I vederlag fick man endast äng. Ytan krympte något men skatten (kallad ränta) ökade.

  • 6,43 kannor korn 5,04
  • 10,31 skålp. smör 3,30
  • Penningar 1,01
  • Summa riksdaler 9,36 (‌)


1880 Laga skifte.
När arbetet påbörjades 11/6 1877 infann sig 14 bönder. Först kontrollerades alla rågångar och allmänningsmarkerna antecknades. Torpare Anders Zachrisson och Johan Olofsson får sin jord behålla på livstid. Sedan följer en mycket detaljerad beskrivning och värdering av varje jordbit, 2975 nr. Detta ska sedan fördelas så att de 14 bönderna får.

  1. Tomt och åker
  2. Äng
  3. Nyodlingsmark (äng, skog)
  4. Skogsskiften


Tala om pussel! Bitarna skulle fördelas efter tidigare ägovidd. Vem fick bo kvar på sin gamla tomt‌ Anton Andersson t.ex. fick flytta till Smidjegärdan, där han fick sitt åkerstycke. Alla timmerhus fick plockas ner:, mangårdsbyggnad, bagarstuga, vedbod och hemlighus, fähus och sommarlagård. Problemen var jordkällare, mjölkkällare och brunn-Till hjälp skulle han få dagsverken samt 99,50 till tegel, spik. När grödan är inbärgad ska de nya skiftena tillträdas. Efter detta var byn säkert inte vad den varit. Nya grannar, nya åkertegar, nya ängen. Hur klarade grannsämjan detta‌ Men givetvis var det nödvändigt för framtiden.
Kostnaden då som skulle fördelas i kronor.

Förrättningsmannen 7427,40

Godemännen 187,82

Hantlangning 365,00 .

Utflyttningskostnad 281,70

Totalkostnad 8261,92
Allt utomordentligt snyggt dokumenterat i en stor bok av E. Gust. Huss m. fl.
"FÖRENINGEN"
4/8 1855
Rislidens byamän ansöker om tillstånd att få "Tjärnliga lägenheter å Kronoallmänningen 1/2 mil norr om Risliden att inrätta ett eller flera nyhemman". Syn förrättas 1856 Areal: 4 tunnland åker, 31 skrindland äng vid Lillberget utsynte. Olof Olofsson (Bergström) och Johan Persson innehavare av Kattisbergs nybygge bestred sedan upplåtelsen, därför att "vissa skrindland blivit upplåtna för Kattisberg". De hade också röjt och satt upp lador.
1858
Rislidens byamän svarar med en stämningsansökan. Nytt syneprotokoll. Abraham Olofsson, (0.Olofssons bror) som fått insynat Ensamhet 1856, tillfrågades. "Nybygget bör för namnets skull icke bliva trängt med för nära boende grannar", var hans genmäle. Däremot gör han inte anspråk på ängarna. Olof Olofsson uppger att han fått syn utfärdat på ängarna 1821.
1859
Härads Syna Rätt. Lantmätaren samt synemän från Innervik, Myckle m.fl. byar gick från änge till änge i 2 dagar. Kostnad: 327 kr 14 1/3 öre. Ny råstakning med säkre pålar. Syn av hö i hässjor och hö i lador. Hälften av Kattisbergs nybygge skiljs från, benämnes Talliden. Nybygget "Föreningen" slutade med att bröder och kusiner möttes inför domstol. Risliden fick betala domstalskostnaden. Om detta blev en s.k. lärpenning må vara osagt, men efter vad vi vet var det enda gången byborna gjorde upp inför tinget.
1867
"Föreningen" skattläggs och kronoskatten blir på 3/32 mantal. Den förs på Johan Olofsson, som är till åbo antagen. Han skickar in prestebevis, fattigdomsbevis samt avvittringsutslag. Ändå drabbas Johan Olofsson av utmätning.
1869
den 7/4,18/6, 5/7
Kyrkoherde EJ Solander sänder in två skrivelser samt en borgensförbindelse (Johan Johansson. CJ Fredriksson) för att hjälpa honom.
1870
Är J Olofsson missnöjd får han klaga hos Kungl. Maj inom 45 dagar! Dessutom skall han egenhändigt underteckna klagan, annars förlorar han sin talan. Här tar handlingarna slut. Nog var livet hårt för den medellöse.
"GIVEN KONUNGEN VAD KONUNGEN TILLHÖR"
Risliden skattläggs första gången 10/12 1803, provisionellt till 5/16 mantal. Om men betalade skatt skulle odlings- och byggskyldigheten falla bort. Äldsta nybyggets frihetsår hade gått ut. Nya insyningar hade frihetsår till 1824 (se Grundläggare)
1804
Klagar Zachris Olofsson över skatten
1805

  • 26 juli syn för nedsatt skatt "Fiske till husbehov bestående av gädda, abborre c-h mört - en husbehovs mjölkvarn hafva ock åbona upbyggt -11. Skatt ock Ränta bör erläggas, ändring bifalls icke.
  • Zachris Olofsson svarar: "arbeta sig fram uti fattigdom - måste sätta sig i skuld. Åbon är i 60-årsåldern med sin sjukliga hustru - - fly till något annat och lämna sitt mödosamma arbete för ringa betalning". Han trodde att ingen ville tillträda nybygget om denne skulle betala både odlingar och utlagor.


Troligen måste Zachris Olofsson betala sin skatt. Staten behövde pengar. Kriget mot Ryssland, som pågick till 1809, tärde hårt på Sveriges ekonomi. I detta sammanhang kan nämnas att Risliden inte hade något soldattorp och slapp därför att sända söner till kriget. I stället betalade man till knekthållet en s.k. rotefrihetsavgift.
Året är1843
Skattsedlar för fiske, tiondespannmål och rotefrihet för Rislidens by finns bevarade för åren 1876 -1878. Den s.k. räntan dessa år är 6.16/år. Skatt för gäddfiske i Storträsket 1843.
Rislidens byamän erinras om sin skyldighet att bidraga med byggnadsvirke till Skellefteå storbros underhåll, 12 alnars längd och 7 tum i lilländan efter 8 tunnor skatt. Året är 1846.
Under åren 1862-1875 ombyggdes Skellefteå älvsbro (stora bro). Till detta bygge fick byborna bidraga med virke och pengar, ca 200 riksdaler. Man kan fråga sig hur många gånger Rislidenborna använde "Stora bro", vilken nytta de hade av sina utlägg‌ Nu kan vi ju vara stolta över att ha bidragit till att Sveriges äldsta träbro från 1737 bevarats och trafikeras 250 år senare.
ÅLDERMANNEN
§ 1
Inom en by var Åldermannen en viktig person, "Honom åligger att hafva omsorgsfull omtanke och bestrida byens besta. Han bör äga lydnad utaf grannarna. Ålderman ombytes hvarje Miicaelii". Byamännen ska tillstyrka om den som ska betros förvaltningen. Ålderman kallar till majstämma i sitt eget hus och bjuder på kaffe. Om skyndsamma ärenden kommer på under året sänder ålderman budkavle till byamännen.
§ 2
Besluten ska Skriftligen uppsättas och förvaras i skrinet. Se stencilen fr. 1845. Tecknet på värdigheten är åldermannastaven. Den ska ha snidats av Anders Jacobsson 1836. Staven bär hans initialer. När ett år har gått övertar nästa byaman staven till dess den vandrat genom byn. (Här kan man lägga in en bild av staven) Den får inte lämna byn, så 1987 års trottoar-bönder får åka hem till Risliden vid majstämman, som numera hålls i Bönhuset, och bjuda på kaffe.
En dubblett till Åldermannastaven finns på Museet i Skellefteå.
Byaordning finns lagfäst 1875
Ny byaordning 1913 2/5
Utdrag ur 1913 års stadga:
§ 2 Byaålderman 1 år
§ 3 Styrelse på 1 år
§ 4 att kalla 7 dagar i förväg

  • För att stämman ska vara beslutsberättigad - 10 personer närvarande. Röst efter skattetal.
  • Byaordningen skrevs under av 24 byamän. Av dessa lever endast Arvid Brännström.


RISLIDENS BYAKASSABOK 1911-1969
1911
Årets omsättning 10,78
1969
Årets bokslut 690,21
1936
Bet. 26 dödade kråkor 6,50
1943 Bet. 67 dödade kråkor à 25 öre 16,75
1946
576 dödade råttor à 15 öre 86,40

  • Under den tid räkenskapsbaken omfattar har årsinkomsterna varit små. Ett undantag är 1961 då skog såldes från samfälld mark. Kassan om sluter då 1612,74. 1 övrigt har inkomsterna kommit från betesavgifter och sjöfoderslåtter.


1923
Sjöfoderslåtter 8,25
1956 Sjöfoderslåtter sista auktionsåret 2:-
Jämför pris och penningvärde! Ängsslåtter värderades högt ända till 40-talet. Efter andra världskriget förändras arbetsmarknaden och man slutar slå ängar. Ändå forfor slåttersanktionen på majstämman till 1956.
PROTOKOLLSBOK FÖR RISLIDENS BY 1924-1948
Föredragningslista: 1924
1. Rislidens tjurförening
2. Rislidens kontrollförening
3. Årsmöte med delägarna i Rislidens bönhus
4. Årsmöte med delägarna i Rislidenslågspänningsnät
5. Årsmöte med delägarna i Rislidens spånhyvelförening
6. Årsmöte med delägarna i Rislidens gamla sågbolag
7. Ordinarie årsmöte med Rislidens elektriska förening u.p.a. d.
8. Räkenskaper och revisionsberättelse över byakassa och kvarnkassa
9. Övriga byaangelägenheter

  • Auktion på sjöfoderslåtter 10,25
  • Betesavgift för unghästar 5:-
  • Stängsel på kronmarken
  • Val av snöplogfogde
  • Reparation av byvägen


1926

  • Första radiomottagaren
  • Lantbrevbärning 3 ggr veckan (tidigare 2 ggr)
  • Tomt till blivande skolhus utstakas.


1927
Killingar gör ett sådant ofog så de får ej släppas på gemensam betesmark, ej heller gumsar. Åldermannen ska se till att detta efterföljs.
1928
Brandredskap
1929
Arnold Eriksson övertar snöplogning. Vakt vid Nölmyran för att inte korna ska beta på Avalidens ägor.
1931
Jekatten fridlyst (som råttfångare) 25 öre för död kråka 1932 Ej kastrerade baggar böter 5 kr. Fårfogde Oskar Persson får hälften av böterna.
1935
Anslagstavlor 3 st. i byn.
1937
Stora diskussioner om stängsel för fåren. Hushållningssällskapet förbjöd bete på samfälld mark.
1938.
"Helga den 1 maj som demonstrationsdag". Vattenreservoar för brand anläggs.
1941
Bertil Lundgren organiserar en brandkår i Rislidens by.
1943
Spruthus och förvaringsrum för brandredskap byggs.
1945
15 öre betalas för varje skeppsråtta. När den nya byaordningen antogs 2/5 1913 valdes AV Söderlund till ordförande, Per Abraham. Lundgren till sekreterare och kassör. Efter Söderlunds död 1932 fungerade Per Abraham Lundgren även som ordförande till dess att han sålde hemmanet 1948. Han blev då utan rösträtt i byastämman. När Per- Abraham lämnar protokollet önskar han byn en lycklig och ljus framtid. Bladet finns inklistrat i protokollsboken. Vid majstämman 1948 var inte Per Abraham Lundgren närvarande. Men tog upp en kollekt för inköp av minnesgåva till Per Abraham Lundgren. Ny ordf. valdes Per Söderlund.
Vid majstämman tog man upp kollekt till "bönprästen" och klockaren. Exempel på arvodet att dela lika mellan dessa:

  • 1926 18,00 kr
  • 1948 57,10 kr
  • 1981 240,00 kr


Arvodet 1981 gick till Per Söderlund, som spelat orgel. Vid majstämman var han sjuk. Byns klockartradition tar slut med honom, bönpräst traditionen hade slutat på 50-talet.
1987
Majstämman samlades lördagen den 2/5. Ordf. Sten-Ivar Lundgren, sekr. Jonny Holmström
Parentation över de Rislidenbor som avlidit sedan föregående majstämma, nämligen Axel Forsberg, Sven Jakobsson, John Jakobsson, Signora f. Forsberg, Gerda Eriksson, Verner Sehlström och Ragnar Jakobsson.
Byastyrelsen består av 5 ledamöter; Sten-Ivar Lundgren, Kent Brännström, Anita Eriksson, Jonny Holmström och Åke Eriksson.
Byakassan omsluter för räkenskapsåret 14 792,65 kr. Största inkomsten ar jaktarrenden 6 949,30 kr. Till reparation av bönhuset har utbetalats 13 617,80 kr.
De frågor som togs upp till behandling:

  1. Indragning av Posten
  2. Oljegrus genom byn
  3. Gångbro över Kvarnån
  4. Uppröjning av gamla kyrkvägen
  5. Utvändig målning av bönhuset
  6. Förvaring av gamla handlingar


Valda kommittéer hade arbetat med frågorna och redovisade sina förslag. Enda frågan som mottogs negativt var indragningen av posten!
Åldermannastaven flyttade till nästa hemman och årets byaman, Forsbergs, bjöd på kaffe. Närvarande 20 st.
Efter paus följde fiskevårdsföreningens och bönhusets årsstämma (se resp. förening)
DIKNINGSFÖRETAG
Det är inte bara i Sara Lidmans skildringar som man dikat. Få byar ska ha satsat så mycket på utdikning av sanka områden och uppodling av myrar som i Risliden.
1783
Redan Herman Olofsson ansöker om att få sänka Myrträsket och förvandla det till äng.
1818
"Utgräva till gräsbärande, förvandla en tjärn". 1812 Dikning vid Storträsket ska ge 10 skrindland.
1822-1833
Ansökan om att få sänka Kattisträsket, Stor och Lillträsket. Pehr och Olof Zachrisson.
1834
Ansökan framställs av Pehr Bjuhr och Lars Bjursell med ojäviga nämnde män. Grävningskostnad 500 Riksdaler banko. Dikning över morland vid Lillmaratjärn 36 Riksdaler 32 skillingar.
1824-1835-1846
Gustaf Norén, Norsjö by, ansöker om utgrävning av Kattisträsket och Långträsket, ett utlopp 4 alnar djup, 3 alnar bredd. Då blir Rislidenborna rädda för att de nya intressenterna ska få mer mark vid avvittringen.
1887
Ansökning om syn vid utgrävning av Stor- och Lillträsket enligt lag om dikning och avledning av vatten.
1889
Inställs grävningen
1906-1914
För att förebygga tidig nattfrost hade staten skapat en fond "1906 års frostfond till dikning av sanka och frostförande myrar". Anslaget är utan återbetalningsskyldighet, men blev företaget billigare skulle pengarna betalas tillbaka. Rislidens byarna och Ensamhet skriver kontrakt 25 maj 1906. Beloppet är på 17.900 kr. Hela kostnaden 36.500 kr. Antalet delägare 24 st. Jacob Holm och Leonard Lidén har haft en övervakande funktion vid fördelning av detta stora dikesföretag. Allt finns väl dokumenterat. Kostnaden för delägarna varierar mellan 2612,89 kr och 44,63 kr. Avsyningen kvitteras 13/4 1914. Då fick man sammanlagt ut 17.864,20. Porton och arvoden för tjänsteman hade borträknats 5 kr/ utbetalning.
Jakob Lundgren var kassör och Per Abraham Lundgren var räkenskapsförare.
När den stora dikningen var klar började uppodlingen av de torrlagda myrarna. Här utför byborna ett otroligt nyodlingsarbete. Stora arealer som nu växer igen med ris. Alla handgrävda diken gror igen. Vinden har vänt. Nu dikar man för skog.
1930- talet
Arbetslöshet på 1931-1933 skapade nytt intresse för krondikning i skog. Staten bidrog med pengar. Många slet hårt med jordyxa och spade för ackordet och äran att ha grävt långt.
1963
Herman Olofssons dröm 1783 att gräva ut Myrträsket återupptas 1963. Då användes för första gången grävmaskin. Allan Thorstensson gjorde den historiska utgrävningen. Egentligen var detta projekt för sent utfört. Intresset för jordbruk gick katastrofalt tillbaka på 60-talet. Den torrlagda myrmarken behövdes inte längre. Därför dämdes Myrträsket.
1970 Man gjorde en fågelsjö av odlingen!
1988
Nu planeras 75 km skogsdiken på Rislidens ägor. Totalkostnad 455.652 kr Staten bidrar med 50 %. Detta lär ska bli Rislidens sista diknings företag. Tro´t den som kan!
KVARNAR
1767
I syneinstrumentet omtalas qvarnställe med ‌ vid gården.
1805 Vid syn 26/7 1805 står:
"En husbehovs mjölkvarn hafva ock åborna up-byggt uti Lillträskån på en sjättedels mils avfstånd från gårdarna".
1822
Ansökning om att "anlägga en squalte mjölkvarn å Kronoallmänningen uti så kallade Kipträskåns". Länsmannen Pehr Bjuhr anbefalls att syna och beskriva samt insända protokollet. Kvarnstället beläget 3/8 mil sydost från Risliden vid utloppet av Kippträsket. Dammbygge för 30 riksdaler.
1823
Ansökan om att utan besiktning få i "Kipträskån upbygga en husbehovs squalta mjölkvarn". Man anser att första förslaget blev för dyrt. Troligen blev det inte något bygge för Rislidens del i Kippträskån. Däremot blev det ombyggnad av gamla kvarnen 1889.
1923 Inga inkomster eller utgifter i kvarnkassan. Den slutar på 2,07.
1926
Kvarnen oanvändbar. Kvarnhuset inropades av NJ Nilsson för 65 kr.
1928
Auktion på kvarnstenar m.m

  • Kvarnstenar vidare R Eriksson 4,50
  • Kvarnstenar snävare K Brännström 3,---
  • Lyftanordning m.m. A Bergström 10,---
  • 17,50 Kvarnkassan 2,07
  • Att fördela bland delägarna 19,57


Kraftstation
Kraftstationsbygget var ett djärvt grepp av byborna. Om vattentillgången varit större hade förstås stationen kunnat utnyttjas bättre, särskilt när el började användas till annat än belysning. Lyset försvann på nätterna. Som tillfällig besökare blev man förvånad, men det gällde att spara på vattnet. Stationen byggdes i dyrtid med byamännen som borgenärer. När lånet skulle betalas rådde arbetslöshet och dåliga tider. Många byamän kom i ekonomiska svårigheter. Man levde i självhushållets tid, familjerna var ofta stora och kontanter var det ont om. Byborna redde så småningom upp det hela, "en för alla, alla för en". Seden Cyrus Eriksson lämnat tjänsten sköttes den av Nils Fällman. Han hade utbildat sig till elektriker i Katrineholm. Området nere vid Kvarnån var länge ett "industricentrum"; kvarn, spånhyvel, säg och 1919-1946 kraftstation. Nu har byamännen satsat på att rusta upp området till en utflyktsplats. Vägen dit har rensats från ris, gångbro har byggts över ån. Kvarnstenarna blir bord. En uppskattad utflykt dit var anordnad sommaren 1987. Badplatsen och området kring Maratjärn har ställts i ordning. Risliden har natursköna fritidsområden nära byn. Andra utbyssar är välkomna att fiska, bada, koka kaffe och njuta av miljön.
FÖRENINGAR
Risliden kan ståta med många föreningar, och av skiftande slag. Dessa har fört protokoll och kassaböcker, som finns bevarade. Vi försöker ge en redogörelse här nedan.
Grundlogen Skogsrosen
Bildades annandag jul 1904 i Barnmorskelokalen. Kallista Norén, lärare och barnmorska, för protokoll och är troligtvis den som startar lagen. Möten hölls varannan söndag kl 3 em. Logen skulle verka för nykterhet och i protokollen redogör sekreteraren Hilda Lidén för diskussioner om "dryckenskapslasten, måttlighetssupen, är spriten Guds gåva, sedan den blivit förvandlad till gift‌" Sista protokollet i boken 1909. Blåbandsförening / N.T.O. Nykterhetsarbetet fortsatte i en Blåbandsförening och för arbetet bland barn `Hoppets Här". N.T. hade livlig verksamhet en period på 3d-talet. Efter en svacka kom man igång på nytt på 50-talet. Då var frågesport mycket populärt. Man tävlade även mot andra föreningar inom länet. Amatörteater, spex och musik tillhörde verksamheten inom N.T.O. Föreningen fick ta över en s.k. finnbarack från ett flyktingläger, som byggts upp i Norsjö under kriget. Den sattes upp på bya-allmänningen intill gamla kyrkvägen. När N.T.O. lade ner sin verksamhet övertog Bygdeföreningen huset. Numera är den forna baracken byns bagarstuga. NTO hade också givetvis ett namn: "Morgonrodnad". Detta poetiska namn hjälpte inte, verksamheten gick mot afton. När N.T.O. lades ner kom teater- och musiktalanger att jobba inom idrottsrörelsen.
Rislidens spånhyvelförening
Protokolls- och kassabok 1921-1937
Spånhyvel fanns tidigare men 1920 hade förbättringsarbeten utförts, bl.a. spånhyvelsluss. För att klara det ekonomiska beslutade man att bilda en förening och teckna andelar. 34 såt tecknar sig. Inträdesavgiften 50 öre. Vid hyvling betalade man avgift. När ekonomin senare tillät 1934 återbetalades insatskapitalet 50 öre! Ingen förlustför aktieägarna. Fast någon ränteinkomst blev det ej. Gamla hyveln revs 1936 av Karl Forsberg och Viktor Söderlund för 16 kr.
Rislidens kontrollförening 1914-1933
Kontrollföreningen finns dokumenterad i Protokollsbok, Kassabok och Kontrollböcker 2 st. Kontrollböckerna innehåller uppgifter på kornas avkastning och ägare. Medelvärdet i mjölkmängd är ca 2300 kg/år/ko. Någon ko mjölkar 3000 kg många under 2000 kg. Fetthalten är låg 3,2-3,5 %. Kontrollföreningen gör tydligen större nytta, för resultaten förbättras avsevärt. Urval av kobeståndet, inköp av tjurar och säkert bättre utfodring. "Dji åt ain hä du dji åt täu, hon mjalk för tjwå à skit för baigge." På sommaren var det kopremiering vid Per Abrahams Lundgrens sommarlagård. De flesta ställde upp med kor för bedömning. Högsta avkastningen gav Abrahams. Lundgrens ko Gråssy 3990 kg, och Per Lundgrens ko Hopplin 3899 kg. Kassaboken t.ex 1916 mjölkprovare Jenny Lundgren. 95 stambokförda kar å 5 öre. Största omsättningen 1927-28 lika med 405,23 kronor. När boken slutredovisas får Per Abraham Lundgren 5,24 för sitt besvär med kassa och protokoll. Utdelning 89,55 till medlemmarna. Protokollsbok 1914- -1934-05-01. Innehåller stadgar och bl.a. anbud på mat och-logi till kontrollassistenten. Kostnaden varierar från 85 öre till 2 kr. Assistenten flyttar mest varje år. Föreningen upphör efter att i flera år fört en tynande tillvaro.
Rislidens avelstjursförening 1910-1964
Stamrulla med få anteckningar.
Kassabok Tydligen fanns någon form av kollektiv tjurhållning tidigare då kassaboken startar med
1910

  • Behållning 52:15
  • Statsunderstöd 100:-
  • Språngavgifter 118:-


Största utgiften är tjurunderhåll 190 kr. Föreningen startar med god ekonomi.
1917
Inköp av tjuren Astrup 700 kr.
Detta år betäcktes 146 kor.
1919
Astrup säljs för 1375 kr Då hade Astrup från Botsmark gjort sitt i Risliden. Botsmark var känt för att ha fina kreatursbesättningar och Astrups härstamning var till nytta för produktionen av mjölk och smörfett (se Kontrollböckerna)
1933
Slutredovisning för "gamla tjurföreningen"
1949 Ombildades föreningen. 177 andelar tecknas à 8 kr. Ny tjur, köps från Flarken, Nysätra.
1951- 1957
Två tjurar med 170-180 betäckningar varje år.
1964 2/11
Tjurföreningen avvecklas. 1/1 - 16/10 65 kor. Utgående kassaöverskott 9092,25 att utdelas till andelsägarna, detta sedan andelarna à 8 kr betalats. När slutredovisningen var klar, sa kassören Per Söderlund att ingen förening i Risliden hade klarat sin ekonomi så bra som tjurföreningen!
1987
Samma höst startar seminverksamhet. Den utföll till böndernas belåtenhet. Antalet koägare är nu fyra med 50-talet mjölkkor.
PLOGSTICKOR, GETARSTICKAN OCH GETARKÅKEN
Före motorplogningens tid gällde det att hålla vägarna framkomliga om vintern. Byn var delad i ploglag med plogning till bygränsen mot Talliden, Barliden och givetvis mot Norsjö. Vägen över sjön bultades. Sista plogningen som byborna utförde med häst gick till Kraftstationen 1946. När plogningen var utförd bars plogstickan till den granne som hade namnet under. Så vandrade plogstickorna genom byn. Att allt gick rätt tillväga säg en snöplogfogde till om, Han valdes vid majstämman. Getarstickan färdades mellan koägarna. En getardag för varje mjölkko. Detta gällde bönderna, i västra delen av byn. Gränsen gick öster om , Erikssons-Söderlunds. Då men släppte korna på skogsbete västerut gav de sig in på Avalidens ägor. Korna var givetvis inte välkomna. Då beslutade men om en getare, egentligen en vakt. På ömse sidor om vägen till Norsjö låg inhängnade myrodlingar, som Risliden ägde. Getaren motade där tillbaka korna. För att inte getaren på sin vaktpost skulle behöva sitta utan tak över huvudet byggde Edvard Persson 1930 ett litet hus åt vakten. Rislidenbor i lämplig ålder har tillbringar många dagar i Getarkåken. Numera är den borta, men namnet är bevarat i Getarkåkens Hot Top Band!
Skytteföreningen
Skytteföreningar bildades i många byar på 20-30 talet. Så skedde också i Risliden. Föreningen hade en skjutbana och 2 mausergevär. Den ägde också en paviljong. Verksamheten blev ganska kortlivad. Mausergevären såldes på auktion liksom paviljongen. Den ropades in av Jonas Brännström. Han fick en fin lada av den, en lada som var målad invändigt!
Fiskevårdsföreningen
Fiska gjorde de första bebyggarna i Risliden. Fisken var ett bra tillskott i fråga om mat. Man åt den nyfångad med också gravsaltad (och jäst = vibrånne-mårten), rökt eller torkad. Torkad gädda kunde man göra lutfisk av. Fisktillgången ansågs så bra att man fick t.o.m betala skatt. Fisksorterna var gädda, abborre och mört. Flitigt fiske gjorde att tillgången på fisk givetvis sjönk.
1940 - talet
Vår generation har andra önskemål och resurser när det gäller fiske. Byborna bildade en fiskevårdsförening, som utför ett gott arbete även i fråga om miljövård. Första åtgärden var att köpa en not och fiska bort mörten. Sedan planterade man in gädda. Detta blev en kort historia. Inplantering senare har gällt harr, öring och regnbågslax.
Året 1987 Harryngel 2000 inplanterade i Kvarnån.
Årsstämma 7/5 1988
Förslag om nytt fiskevårdsområde där hela sjösystemet ingår. Till dess att beslutet är klart arbetar fiskevårdsföreningen som tidigare.

  1. Regnbågslax 550 kg inplanterad i Maratjärn. Öring inplanterad där tidigare. Försålt 770 dygnskort för 29 350:- kr
  2. Cesiumhalten har legat rätt hög: sik, abborre 4104 Bq, gädda 1730 Bq. Nu är den på nedgång.
  3. Vattenprover tas varje år. Inre Kippträsket hade år 1982 Ph 6,21, år 1987 Ph 6,5 Alkaliteten är för låg men kalkning är ej nödvändig än.
  4. Vassbekämpning och biotopvård.
  5. Ferieungdom har rensat och snyggat upp runt stränderna. Kastbryggar ska läggas ut.
  6. Fisketillsyningsmän 6 st. har utbildats.
  7. Kurs i flugbindning


För att stärka ekonomin hade föreningen anordnat ett juljippo. Sverker Lindström är ordförande. Fiskevårdsföreningens arbete är ett arbete "i tiden". Våra sjöar och vattendrag måste numera vårdas för att ge vår generation utbyte på fritiden.
Jaktvårdsfölreningen
Den bildades 1947. Älgtomt 1947 heter passet än i dag. Där sköts den första älgen seden föreningen bildats. Var det den första lovliga älgen som sköts i Risliden‌ Hur som helst var det en sensation i byn. Martin Larsson körde den på traktorsläp runt byn och visade den. Antalet jägare har varierat mellan 12-40. Antalet tilldelade älgar 1987 28 st. högsta antalet år 1986 34 st. Älgjakten är en återvändartid för utflyttade. Spännande dagar. Vem lyckas att -få skjuta i år‌ Uppslaktning sker i Gunnar Brännströms ombyggda ladugård. Där korna förr stillsamt idisslade samlas jaktlaget för att ta reda på dagens resultat och dryfta vad som hänt i skogen. Jaktvårdsföreningen inplanterade bäver. Den kom från Faxälven. Bävern har spritt sig till andra områden och förökat sig bra. Numera jagar man den. Hösten 1987 sköts 8 st. Jakt på småvilt förekommer givetvis. Jaktvårdsområdet har årsmöte i augusti. Markägarna, 12 st., lämnar sin ersättning till byakassan enligt en underskriven överenskommelse (se majstämman). Jakten betydde mycket mer förr i tiden. Det berättas att "Bränn-Pello" gillrade 3 rävar en vinter. Hans inkomst på rävskinnen gav större netto än timmerkörarnas slit det året.
Idrottsföreningen
Under många år hade idrottsintresserade önskat sig en plats att sparka boll på. Föret i portgången är som bekant trögt. Första försöket till. bollplan avstannade. De äldre i byn var negativa. Då en olycka sedan inträffade lades projektet på is.
1947
Med Henrik Lundström, Henning Nilsson och Bertil Westman som pådrivare startade idrottsföreningen. Mark inköptes för 10 öre/m . Summan blev 1200 kr. För att få in pengar anordnade man en dans på Henfrids loge. Nettot blev över 300 kr. Detta upplevde arrangörerna som en framgång. Man började tänka på en egen lokal. Ungdomen hade tidigare använt Nisch-Johans sommarstuga som fritidsgård. Den kallades allmänt för "Antar-kåken". Där hade anordnats tillfälliga danser till munspel eller dragspel. Ibland till grammofon.
1950
Nu ville man ha en större festlokal. Man tiggde timmer och Ragnvald Sjölin sågade. Många frivilliga arbetade och en s.k. loge blev klar att brukas vid idrottsföreningens fester. Många bröllop, födelsedagar m.m. har också firats i logen, som kom att kallas "Magneten". Om och tillbyggnad har skett i flera etapper.
60-talet
Publikrekord 600-700 pers. Risliden Inträde 4 kr övertygade Artistgage 400-500 kr (topp 800 kr)
80-talet Lokalen besiktigad för 500 pers. Inträde 50 kr Artistgage, 8000 kr + resa Siffrorna är ungefärliga.
Kassan omsluter stora pengar

  • 1975-- 69 075 kr
  • 1987-- 533 000 kr


Nu står man inför en ny utbyggnad. Danslogen är för trång. En gammal rundloge från Finnselet har 2 köpts in. Den ska sättas upp i egen regi. Då ökas golvytan till 285 m och ger plats för 1200 pers. Föreningen hoppas på bybornas och myndigheternas stöd för att fullborda bygget. Uppgifterna lämnade av Ulf Lindfors, ordf. och idéspruta. Förutom "Magneten" sköter man också "Skirvingen" i Lossmen. Föreningen har en lönebidragsanställd, Martin Olofsson. Han sköter om idrottsföreningens anläggningar samt är kassör. Midsommarhelgen är föreningens stora festhelg. Det kan inte ha undgått någon i grannskapet. Amatörgruppen är en egen sektion numera med egen kassa. Enbart deras material kostar ca 220 000 kr. Rislidenamatörerna har uppträtt i egna revyer t.ex. till nyår. Dessutom har de anlitats i andra sammanhang men givetvis har de varit viktiga underhållare i föreningens fester. Vart tog idrotten vägen‌
1949
Inköptes fotbollsdräkter Invigningen skedde med en fotbollsmatch i Kalvträsk. Risliden förlorade med 11-1!
1951
Anmälan till seriespel. Laget hade fått flyt i spelet. Laget-har tillhört Västerbottens norra div. IV eller div. V
1957
Invigdes fotbollsplanen offentligt. Det var en grusplan. Senare har men gjort om den till gräsplan. Sammanslagning har skett med Lossmen. Deltagarna i fotbollslaget har anknytning till byn och spelar utan kontant ersättning. Tidigare fanns bordtennis och skidsektion. Ungdomar tränade och tävlade i olika sammanhang: N.T.0, Skolmästerskap och Kommuntävlingar. Skidåkarna sneglade givetvis på Martin Lundström, som växt upp i Tvärliden. Han hade lämnat byn, men var givetvis en idol att se upp till. Drömmen att bli en ny Guld-Martin.
S.A.C.
(Sveriges Arbetares Centralorganisation)
LS har sedan 30-talet haft en lokalavdelning i Risliden. Nuvarande medlemsantal 40. Några bor i Risliden. De flesta inom avdelningen bar i angränsande byar. Föreningen tillkom under depressionen på 30-talet. Den ska tillvarata arbetarnas intressen, och är ett förhandlingsorgan för löner. För Rislidens del var LS-avdelningen mer aktiv tidigare med fler medlemmar. Man hade månadsmöten, man fördelade jobben. Om svartfötter, strejker och aktioner av otroligt slag mellan grannbyar finns berättat. Henrik Salomonsson i Lossmen har dokumenterat denna epok, som många har i gott minne. Boken finns att låna eller köpa.
R.L.F.
Jordbrukarna hade också sin organisation.R.L.F. bildade en lokalavdelning i Risliden på 30-talet. Den skulle stötta bönderna. Jordbruksdagar, studieresor till grannsocknarna t.ex. ingick i verksamheten. Information om utsäde och odling. Potatisodlingen i Risliden var berömd, "Potat -Rislien". Antalet bönder har gått ner i alla byar. Därför ansåg man det klokast att slå samman alla bya-avdelningar till en större, "Norsjöbygdens R.L.F. avdelning".
J.U.F. och 4H
Många ungdomar från skolåldern och uppåt var aktiva inom J.U.F. som senare kom att ombildas till 4H. Instruktörer delade ut fröpåsar och inspirerade unga till egna trädgårdsland. Det var premier till den som lyckades bäst. Sköta eget djur; kaniner, kalkoner, kalvar. Sy eller baka. Fiska eller röja i skogen. Idrotta. Aktiviteterna var många fler. John Jakobsson var länge instruktör. Efter John Jakobsson tog Lars-Åke Lundgren över som instruktör för Norsjö, Malå och Sorsele kommuner. Idag finns lite eller ingen 4H verksamhet i Risliden.
FLAGGAN
För framtida efterrättelse är bestämd:
att flaggan vid gudstjänsterna om helgdagarna skall hissas kl 10.30 f.m. borgerlig tid och nedhissas kl 11.00 fem varefter gudstjänsten omedelbart därefter börjar.
att vid övriga möten om sön- eller helgdagar flaggningstiden är i timma 1/2 samt
att vid förekommande sammankomster om söckendagar flaggan alltid skall vara hissad 1 timma; vilket härmed till allmänhetens kännedom meddelas

Risliden i Maj 1911

Bönhusets styrelse
Traditionen att hissa bönhusflaggan är betydligt äldre, men styrelsen ville väl på papper få nedtecknat regler att följa. Kanske flagga köptes när Bönhuset var färdigställt 1898‌ Åtminstone vet vi genom äldre berättare att problem uppstod när flaggan skulle hissas 1905. Unionen mellan Norge och Sverige hade upplösts och unionsflaggan kunde man förstås inte hissa. Även i Risliden ville man 1905 visa att man följde med världshändelserna. Då klippte man bort Norge-biten. Det enda tyg man kunde hitta med lämplig blå färg var ett blustyg. Det sydde man fast där unionsdelen av flaggan suttit. Hur länge denna variant av Sveriges nationalsymbol användes känner vi tyvärr inte till. "Den 4 feber 1917 hissades för första gången den nya flaggan, vilken skänkts av skolbarnen i Risliden vartill pengar insamlats genom plockande och försäljning av lingon hösten 1916. Flaggans pris kr 14.70 kr. Noteras bör att skolan var inhyst i Bönhuset. Flaggan hissas på halv stång vid dödsfall. För många bybor blir flaggningen första budet om att en släkting, vän, granne avlidit. Man kan också talka flaggningen som byns hedersbevisning, en fin tradition -värd att bevara. Vem som ska sköta flaggning beslutas på majstämman. De senaste åren har Sverker Lindström skött uppdraget.
BÖNHUSET
Bönhusbacka no. 1 är fastighetsbeteckningen. Köpeskilling 30 kr. Tomten köpt av A.V. Söderlund, lagfart ficks år 1909. Rislidens byamän samlades i oktober 1896 för att "överenskomma om att uppföra en bönhuslokal". En byggnadskommitté utsågs; A.V. Söderlund, Jakob Lundgren och O.A. Lundgren. Arbetet började genast och blev färdigt 1898. Bönhusbygget var ett exempel på hur alla i byn ställde upp och bönhuset är fortfarande byns angelägenhet.
I ett rekapitulerat protokoll 1906 står noga antecknat om rättigheter och skyldigheter såväl under byggnadstiden som vid senare underhåll. För att klara ekonomin fick byborna teckna lotter. Varje lott utgick från i tunnas skatt. Därför blev lotterna olika stora. Vid "angelägenheter när innehavarna skulle föra talan" måste ju den som hade större skatt ha mer att säga till om. Detta problem löste man så att 1 lott = 12 röster, 2/3 lott = 8 röster o.s.v. Längre fram efter många hemmansdelningar visar det sig att räkenskapsföraren måste vara något av Salomo för att klara fördelningen. Men allt har gått med god vilja och bönhuset står välvårdat med 90 år på nacken.
I protokollet står antecknat om vilka som ska få använda bönhuset:
§ 2 Lutherska predikanter - - eller utsända från Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (anm. Präster nämner man inget om)
§ 3 Då inget skolhus fanns i byn, får skolan tillsvidare inhyses om den ej gör intrång.
Skolan kom att hålla till i bönhuset i många år. 1927 försöker Jenny Sparrman och Mauritz Ceder sätta press på skolrådet om en ny skola. Ceder skriver: "Skolokalerna Hälsovådliga enligt sjukstatistik". Överdrivet, säger byborna. Skolrådet tecknar nytt hyresavtal höstterminen 1930 för 2 år (250 kr / år) Med skolan tycks det inte ha varit något problem utom att man ansåg att hyran var för låg då man även höll ved.
§ 2 Vilka som fick tala i bönhuset vållade många och långa diskussioner. Frikyrkliga predikanter fick inte hålla till i bönhuset, liksom nykterhets- och andra föreningar. När folkskollärare M Ceder kom till Risliden bildade han en freds- förening 1930. Även den portförbjöds. Vid majstämma 1936 var Ceder närvarande. Tydligen var stämman mycket livlig. Ceder (utan rösträtt) önskade "stor frihet för olika organisationer att använda lokalerna". Slutet blev att ett nytt stadgeförslag skulle utarbetas - "huset borde vare ett bönehus och ej ett tvistehus". Alla får predika. Tolerans mot oliktänkande och vidsynthet, så att inte småsaker får åstadkomma söndring bland bönhusdelägarna. Stadgeändringen underskriven av Per Söderlund, Olof Eriksson och Per A Lundgren.
Under år som gått har många skänkt gåvor till bönhuset, ofta i samband med minnesstunder vid jordfästning. Martina Larsson, vald av majstämman, är vaktmästare. Bönhuset firar 90-årsjubileum 1988 och bybor m.fl. samlas till byabön sedan flaggan kallat till samling.
Några data:
1903
Inköp av orgel. Oljemålning stora selen, 35 kr.
1913
Rödfärg utomhus. Handlar Wallin skänkte färgen.
1915
Uppvärmning med kamin. Ny stor kamin uttaxering 5 kr/lott.
1920
Elektriskt ljus.
1927-28
Nya dörrar, isolering, diverse reparationer.
1932-33
Förbättringar av grunden, grusbädd.
1934
Ny orgel. Anselm Almgren köpte den gamla för 76 kr.
1935
Nya bänkar, brädfodring (ute)
1938
Ommålning utvändigt.
1956
Påbörjas en större reparation dels med medel insamlat i byn samt bidrag ur Norsjö kyrkokassa.
1980- talet
Isolering och förbättringar. Målning. Arbetet sker med hjälp av talet I.K.S. medel. Material tillhandahålls av byborna. Många arbetar frivilligt.
BRÖDERNA PERSSON
Edvard, Oskar och Janne Persson nämns i många sammanhang utom och inom byn. De var lika varann, småväxta, pratsamma och kisade snett uppåt, "Blische som Rislien". Denna uppsyn ansågs de ha fått på grund av anfädernas släktskap. Bröderna var tekniskt lagda: skaffade tröskverk, ångmaskin, råoljemotor. De gjorde en del uppfinningar för att underlätta sitt arbete. Vid tröskning i byn följdes de åt. Oskar eldade ångmaskinen, men han bar inte fram veden. Han drack inte kaffe utan skulle ha ett gräddglas. Oskar höll sommartid ett öga på djuren på bete. Hästarna på kronmarken såg han till för 10 öre häst/vecka. Fårfogde var han också. I en bok hade Oskar antecknat alla byns fårmärken. Han hade tonöra så han skiljde på skällorna, och det fanns många skällor i Risliden. Vintertid slog han snö från ledningstrådarna.
När Oskar gifte sig flyttade han till Norsjö. Tyvärr blev han där mest känd för att han trodde på vittra.
Edvard kom att bli byns bönpräst. Troget läste han söndagsbönen sittande på en speciellt hög stol. Den står fortfarande längst fram i Bönhuset. När Edvard slutade med läsningen, slutade också "bön" traditionen. Den återkommer nu vid hembygdsdagarna vart annat år.
Janne bodde på hemstället. Han var ungkarl. Ingen av bröderna hade egna barn. Edvard, gift med Agneta, och Janne tog hand om tre av syskonbarnen när systern dog.
PER ABRAHAM LUNDGREN
En bybo, välkänd utanför byagemenskapen, var Per Abraham Lundgren. Häradsdomare, kommunalfullmäktig 1920-1951, kommunalnämnden 1922-1955 m.m. 8 , land hans tidiga uppdrag var att sköta kommunaluppbörden. Den skedde vår och höst. Kontoret hade han hemma i salen. Där skötte han Norsjö kommunkassa. Mest känd för många blev han under krigsåren, då han skötte kristidsnämnden. Ransoneringskort, anmälan om slakt, pengar till finska förläggningar bl.a. Per-Abraham, enda barnet, hade inget intresse för jordbruket. Det skötte fader Jakob tillsammans med Per-Abrahams duktiga hustru Anna, och sedan växte sönerna upp och fick hjälpa farfar. Det berättas att när byns unga män gick ut för att prata in sig hos flickor låg Per-Abraham och läste Svea Rikes Lag. Någon skolgång utöver 6-årig folkskola hade han inte. Däremot hade Per-Abraham läst en hel del på Hermods Korrespondensinstitut. Till Risliden byamän skriver Per-Abraham 1948 att hans arbete som ordförande, sekreterare, kassör i de olika föreningarna varit en skola för övrigt arbete i stat och kommun. Han har med avsikt skrivit utförliga protokoll för att framtiden ska få en klar bild av förhållandena. Efterträdarna ska förvara handlingarna i "Bya-skrinet" så att efterkommande får ta del av dem. Tack vare Per-Abrahams noggrant förda redovisningar har vi kunnat följa utvecklingen på många områden. Finns något att tillägga‌ Per-Abraham var biofantast, missade ingen onsdagsbio även om Jenny Sparrman fanns i kulissen. Dessutom var han nog den som introducerade surströmmingen i Risliden till barnens fasa, för de var tvungna att äta när far portionerade ut strömmingen.
FORSBERGS
Den förste Forsberg i Risliden var skollärar Forsberg. Han var född i Degerfors 1832 och kom till Norsjö socken som en av de första lärarna. Efter något år gifte han sig med Gustafa Andersdotter, som ägde ett hemman i Risliden. Således blev han både lärare och bonde. Vintern 1873 fick Forsberg dubbelsidig lunginflammation och dog. Då fanns sonen Johan Anton. Dottern Sofia föddes 7 dagar efter faderns död. skollägrar Forsberg hade fått många vänner i sin nya hemby. Sonen J.A. Forsberg 1871-1929 blev bonde och kommunalman. Han läste byabönen i många år. Janne, som han kallades, var gladlynt och omtyckt. Sonsonen Johan-Olof Forsberg blev som sin far bonde och kommunalman. Ju äldre han blev desto mer tog de offentliga uppdragen hans tid i anspråk. Under kriget 1939-1945 var han blockledare. J-0 Forsberg arbetade i sjukkassan, som det hette då. Behövde någon få hjälp så gjorde J-0 vad han kunde. Hembyn var han angelägen om, och byborna kunde med förtroende vända sig till Johan-Olof. Han var musikalisk. Någon undervisning torde J-0 inte ha fått. Ändå spelade han i "böna" och var sångledare. Risliden-kören hade en glansperiod under hans ledning. Flera har berättat om J-O:s sångarresor, om kamratskap och sångarglädje. J-0 var länge ungkarl. På gamla dar gifte han sig med Maja, som var sjuksköterska.
MARIA LUSTIG - MAJA BRÄNNSTRÖM 1886-1952
Maja kom som barnmorska till Risliden. Hon var född i Lubboträsk och hade utbildat sig i Göteborg. Sin utrustning hade han i en väska; steriliseringslåda med nödvändigt innehåll, tång och fasterstyckare. Den sista var Maja glad att han inte behövt använda någon gång. Dessutom-vaccinerade han och vakade hos sjuka. Vart tionde år åkte han på repetitionskurs. Majas område var stort, utom Risliden var det Ajaur, Lossmen, Hemmingen m.fl. byar. Hon måste ibland ro eller springa genom skogen. Maja sprang ofta barfota. Det berättas att han sprang lika fort som en känd skidlöpare från Hemmingen, men han bar förstås väskan!
Majas yrkesambition var att alla barn skulle leva. När tvillingarna Jenny och Bror föddes i Kattistjöln såg inte Bror ut att "ta sig". Fader Emil skulle trösta henne, han hade så många förut. Majas svar "Han kan vara bra att ha"! Bror Emilsson blev Majas måg.
Maja var en otrolig arbetsmänniska. Hon var den första som anlade en trädgård i Risliden, inspirerad av landshövding Rosén. Många minns hennes blombänkar. Dessutom 3 egna barn, make och ett litet jordbruk.
Maja hade en egenhet: gamla kvinnan badade kallbad och SIMMADE!
När Maja pensionerades drogs tjänsten in. De blivande mödrarna åkte till BB i Norsjö.
RÖKAR-FORSBERGS
Många äldre Norsjöbor kopplar samman Risliden med rökt fläsk. Den första som rökte mot betalning var Rökar-Anna. Hon hade inte egen bastu, men senare byggdes en uppe i backen ovanför gården. Där gick Anna om nätterna och eldade. Senare gick sonen Kalle en rökarkurs. Ryktet gick om hur gott fläsket blev. Priset var billigt, 50 öre -1,50 för en fläsksida. J Lundgren fraktade fläsket med turbilen. När julgrisarna slaktats blev det överfullt med fläsk, fläsk i saltlake, fläsk-nyrökt. Hela gården doftade av basturök. Rislidenborna kunde hämta sin nyrökta skinka på julafton. Därför ska julskinkan i Risliden vara rökt enligt flera kursdeltagare.
PER BRÄNNSTRÖM
"Bränn-Pell" är han mer känd som. En glad och sorglös man. Han trallade och sjöng och kunde visar i mängd. Han spådde i kaffesump på skoj. "Bränn-Pell" plågade sig inte i timmerskogen, han gillrade vilt och beredde skinn. Givetvis hade han ett litet jordbruk. Mest känd är han som brunnsvisare. Med en klyka i handen förutsade han tvär säkert var vattenådern fanns. Många brunnar har grävts efter hans anvisning, och med gott resultat.
SNICKARNA
Många husbehovssnickare fanns i byn. Man gjorde möbler och annat som behövdes när tid navs därtill. Jord och skog gav inte sysselsättning alla stunder och tiden tog man noga tillvara. Den förste som skulle helt leva på snickeri var Hjalmar Fällman. Han byggde upp en verkstad och skaffade sig en del maskiner. Hjalmar hade bekymmer med drivkraften eftersom kraftstationen gav för lite ström. Då han var en "mixter spik" konstruerade han en vindsnurra fäst på taket. Kraftöverföringen skedde med remmar. Hjalmar är här långt framme för att använda alternativa drivmedel. Men konstruktionen var inte anpassad för en ordentlig storm. Uppfinningen havererade med dunder och brak. Det var säkrare med råoljemotorn. Tyvärr blev Hjalmars tid kort som snickare. Han dog i sviter efter en olyckshändelse. Verkstaden är numera bostadshus. Hjalmars dotter Gun-Britt, som var några år gammal när fadern dog, bor där med sin familj. Snickeriets maskiner köpte Svante och Lambert Eriksson. De byggde ett snickeri på egen mark. Deras farfar Erik-Jonscha hade snickrat i salen. Sonsönerna hans hade också rätta handlaget. När de hade en verkstad kom de att yrkesmässigt ägna sig åt snickeri. De fick senare hjälp av nästa generation. Tyvärr är det numera mest tyst i Erikssons snickeri. "Erik Jonschas" ättlingar hobbysnickrar även i den nedlagda skolan. Där finns de nödvändigaste maskinerna och varma lokaler. Augustin Larsson har under många år haft en såg i östra delen av byn. Den har han moderniserat och Augustin räknar med att ytterligare förbättra den.
ODLARNA
Jakob, Abraham och Per var söner till Abraham i Ensamhet. De tog namnet Lundgren. Abraham övertog hemstället i Ensamhet tillsammans med brodern Per. Jakob övertog morbrodern Jacob Jacobssons gård i Risliden. Jacob-Jaksa och han frun Ulla " Jacob-Jaksa Ullas" barnlösa. Dessa Ensam-Abrams pojkar var duktiga jordbrukare och byggnadsarbetare. De nyodlade mark, särskilt myrodlingar efter de stora dikningsföretagen. Med den tidens mått hade de stora kreatursbesättningar. När man tittar i kontrollböckerna hittar man också de mest högmjölkande korna hos Lundgrens familjerna. Vid kopremieringarna erhöll de första pris. Abraham var också skicklig med yxa och kniv. På ålderns dagar var han flitigt i sin snickarbod i salen där han snickrade möbler åt ortsbefolkningen.
HANDLARE
Byns första handelsman var Zacharias Lidén, allmänt kallad Lill-Ant-Zachri. Lill-Ant, en av "farfarpaika", bar post en gång i veckan. Samtidigt tog han hem varor åt sonen. Zakri dog, men hans hustru Anna fortsatte med handeln. Hon drog varorna vintertid i, en kont på en kälke. Anna gifte om sig. Collberg hette "Åttagubben". Även Johan August Janze och Olle Brännström handlade med småheter. Varken Janze eller Lill-Olle orkade ett tungt arbete. Nils Johan Nilsson drev affär i åtskilligt större skala. Där fanns allt vad man kunde önska sig i en by i början av 1900-talet. Gå "di Nisch-Johans" och se på allt som fanns på hyllorna var en dröm för barn. Köpa för 5 öre bröstkarameller i bästa fall. Det ekonomiska läget, med arbetslöshet och strejk i timmerskogen i början av 30-talet blev Nisch-Johans fall. Han gick i konkurs. Karl Fällman började ta hem varor till försäljning. Affären i kökskammaren sköttes mest av hustrun Maria. Kaffepannan stad på köksspisen. Ofta började affären med en kopp kaffe i förbifarten, en hemkokt karamell till barnen. Elsa Forsberg drev också en liten affär liksom Gustava Brännström. Gustava tog hem tyg, garn m.m. från Åhlén & Holm. Hennes agentur belönades med en gratisresa till Stockholm, en upplevelse på 30-talet. På 40-talet etablerade sig Alenius, Nyberg och Konsum i Risliden. 1947 Konsum byggde egen fastighet 1947 och drev handel i Risliden till 1963. Fällmans överlämnade sin affär till M och E Lindström 1945. Gustav Jacobsson övertog den 10 år senare. När Konsum slutade flyttade Gustav affären till den tomma lokalen. Till sin hjälp har han hustrun Gun-Britt, Fällmans-Marias sondotter. Kaffebryggaren står på i köket, men köket är bakom affären. En tid hade byn också en kiosk. Den stod öster om bönhuset. Poststation fanns mitt emot. Bussar stannade här och platsen var så. att säga byns centrum.
LUNDGRENS TRAFIK AB
Risliden hade länge haft problem med väg ut. I boken "Norsjö socken" berättas utförligt om många turer i vägfrågan. Till sist fick Risliden en landsväg till Norsjö, avsynad 1924. Färjkarl anställdes vid Arnbergssundet. Vägen mot Burträskgränsen och anknytning Kalvträskvägen blev klar 1940. Två Rislidenbor ser sin möjlighet till utkomst: Arnold Eriksson köper en lastbil, Johannes Lundgren köper en personbil. Båda trafikföretagen lever kvar. Arnold Eriksson sålde sitt tillstånd till Bertil Lundgren, som numera har taxi. Johannes hade haft såg och hyvleri nere vid Kvarnbäcken. Efter att ha sålt dessa går "än Jonnes" över till trafik.
1930
Tillstånd för linjetrafik Risliden-Norsjö. Högst 4 personer. Restid 45 min. Måndag, onsdag, lördag. Enkel tur 1 kr 50 öre Tor 2 kr 50 öre Vintertid plogades väg över isen vid "Sanne". Höst och vår var besvärliga. Bro byggdes 1953 över "Sånne" Därför blev det en stor lättnad för trafikanterna när bro byggdes 1953. För gångare och cyklister hade funnits en pontonbro.
40-talet
Linjen utökas till Kalvträsk-Åsträsk. Henrik Lindén chaufför.
60-talet Stora förändringar i bussarnas konstruktion. Sonen Sten-Ivar övertar ansvaret mer och mer för att vid Johannes död 1965 helt svara för Lundgrens Trafik. Nära 30 olika fordon har rullat på vägarna i Lundgrens Trafik. 60-talets buss kostade 100 000:- kr, 80-talets 1,5 - 2 milj. kr.
1988
Taxi, 3 bussar och en flyttbuss ombesörjer trafiken nu. Fem personer arbetar heltid. Reserver anlitas vid behov. Fortfarande går linjen Norsjö-Åmsele-Kalvträsk med transport av post, varor och passagerare. Men bussarna gör också långresor till turistorter. ERIK-JONSCHA OCH SÖDERLUND
På 1800-talets senare del skedde en hel del inflyttningar i Risliden. Familjen Johansson-Lindström kom från Vännästrakten. Senare tog de Sehlström till efternamn. Många Rislidenbor hämtade sin tillkommande från gränsbyarna inom Lycksele och Degerfors. Man gifte sig inte bara inom släkten.Två mycket unga män med likartad bakgrund kom också till byn och blev bofasta. Dessa kom att betyda mycket för byn och bygden runt omkring. Erik Jonsson f 1840 i Boksel Arvidsjaur blev faderlös. Han kom som dräng till Risliden. Sedan gifte han sig med Anders Jacobssons dotter Cathariha Euphrosina f 1845 och fick övertaga hälften av svärfaderns hemman. Han byggde upp den gård där sonsonen Verner Eriksson nu bodde. Erik-Jonscha hade nog aldrig gått i skola. Han kunde läsa, men inte skriva. Räkningen var det inte mycket bevänt med heller. Erik-Jonscha markerade bräder -1-2-3-4-X. Sedan började han på nytt. I stället för namnteckning använde han bomärke. Erik-Jonscha hade "trä i fingrarna", ett arv, som han gett hela stora vida släkten. Ättlingar i Risliden snickrade bredvid jordbruksarbetet, sonen Engelbert var målare. Engelberts söner Josef och David Eriksson förlade sin verksamhet till Bjurträsk. Industrin utvecklade sig till Etri. En annan gren Eriksson startade sågen i Finnäs. Johan-Antons son Axel stannade kvar i Finnäs. Fyra bröder Evald, Bengt, Algot och Ragnar, flyttade till Malå. Deras livsverk heter numera Malå Trä. Många i släkten är hobbysnickare. Rislidens souvenir "geten" är skapad av Verner, som fortfarande vid 89 års ålder med mästarens hand håller i kniven.
Anders Wilhelm Söderlund f 1859 i Degerfors kom till Risliden som föräldralös getare. Han arbetade sedan som dräng. När han gifte sig första gången köpte han mark och satte upp hus på nuvarande Lundqvists gårdsställe. Senare köpte han "Stor-Jankens" hemman. Nu ägs detta av Greta f Söderlund och Gunnar Brännström. Söderlund som han allmänt kallades, hade inte heller gått i skala. Han hade lärt sig läsa i 6-års åldern i knä på Ulriks-mor i Mårdsele. Räkna hade han lärt sig när han var' pinnpojke åt lantmätaren vid laga skifte. Söderlunds namn förekommer i många protokoll. Han representerade byn bl.a. i skolfrågar. Hade han inte fått gå i skala själv, så tänkte han på den nya generationen. I bönhusbygget tillhörde han byggnadskommittén. Skolan fick hyra i bönhuset. Hans egna barn behövde bara gå nerför backen för att ta de första stegen på lärdomens knaggliga stig. A W Söderlund deltog i fattigvårdsstyrelsens stämmor. Numera är namnet ändrat till socialnämnden. Sonen Per kom att bli socialnämndens ordförande i ca 7 år. Dessutom hade han många andra uppdrag inom och utom byn. Söderlunds första äktenskap var barnlöst. I andra och tredje äktenskapet föddes 5 resp. 3 barn, som blev vuxna. Söderlunds släkt är liten bredvid Erik-Jonschas. Bara två barnbarn för namnet Söderlund vidare, testen, bär andra namn. Endast barnbarnet Greta är hembyn trogen. A.V. Söderlunds mångsidiga intressen gick också i arv. Många av de vidspridda ättlingarna är anställda inom undervisning och förvaltning. Det var en gång en dräng och en getare som kom till Risliden. De skapade en framtid för sig och de sina fastän de började med två tomma händer.
BRÖLLOPSSEDER 1900- talet.
Liksom i många andra byar utformades en tradition vid giftermål. En del unga hittade sin tillkommande i byn och många var redan släkt med varandra. Bröllopet var hela byns angelägenhet, en fest att se fram mot. Efter lysningen gick brudparet runt byn och bjöd till bröllops. Brudgummen hade en flaska brännvin, ev. konjak och bruden hade en snusdosa. De inbjudna fick en försmak av vad som skulle vankas. En brud hade helt opassande satt sig i fästmannens knä, berättade en äldre f.d. Rislidenbo. Samtidigt som man besökte alla tingade man att få låna tallrikar, bestick och annat man behövde. Sedan vidtalade man en kokmor och uppassare av båda könen. Vigseln skedde i Norsjö. Var det vinterföre fick man åka släde, som martid gick man. Innan brudparet komin i byn mötte Ilbrudtjänarna", oftast syskon eller kusiner till brudparet. Ibland fick bruden klä om på vägen för att intåget skulle vara pampigt. Ett rejält bröllop räckte 3 dagar, Frans Lundströms i Tvärliden räckte en vecka. Ungdomen var aldrig hem, de gamla gick hem och mjölkade. Under tiden hade ansenliga mängder sprit och konjak konsumerats, ävensom Hoffmans droppar. Starkvaror och dans hörde till ett bröllop. Variationer på bröllopsmaten var inte så stor, det blev av husets produkter. Något nytt dök upp ibland som t.ex. saltgurka på Gustava Forsbergs bröllop. Efterrätten var oftast "sviskon-soppa" (blandad torkad frukt). På ett bröllop skulle man servera sagogrynssoppa. Den var kokad av saft, socker och russin och hälld i en träså i kokhuset vid ladugården. Eftersom det var sommar och varmt kyldes inte soppan av utan började jäsa. Kokmoran beslutade att inte servera soppan. En mor bland bröllopsgästerna hade borta sin 4-5 åriga dotter; efter allmänt letande fann man henne hängande över såkanten fullkomligt nersmetad medan hon plockade russin ur sagosoppan. Ett minnesrikt bröllop inträffade den 4/6 1932. Det hade snöat, meter djup blöt och hårt packad snö. Ingenting fick hindra resan till vigseln i Norsjö. Först kom en man med häst, "spår-patrull", sedan 4 hästar med plogar, sist en lastbil med plog! De startade kl 9.00 kom till Norsjö kl 16.00, en resa på 17 km. Johannes Lundgren hette chauffören, som skjutsade brudparet. Han hade inköpt Rislidens första personbil, en Chevrolet 1928. Arnold Eriksson ägde lastbilen troligen inköpt 1929.
LIVETS BÖRJAN OCH LIVETS SLUT
Rislidens traditioner följer här vad som var vanligt i bygden. Innan byn hade barnmorska hjälpte någon äldre kvinna (krama-käling) barnsföderskan. Dödligheten bland nyfödda var stor och därför var man rädd att barnet skulle dö utan att vara döpt. Till prästen var det 17 km dålig väg. Då nöddöpte man det nyfödda barnet. I dopboken finns antecknat att Cathrina Brännström nöddöpt många födda omkring sekelskiftet. Hon biträdde även vid förlossningar liksom vid namngivning.
Cathrina var angelägen att "kall ät släkta". Hon måtte ha fått som hon ville, för sekelskiftets barn hette Per, Jakob, Jonas, Anna. I dagligt tal måste man ju skilja på dem, så resultatet blev t.ex. Oll-Jonas, Post-Jonas, Rävaback-Jonas. Dopet bekräftades sedan när prästen kom till Risliden. Det kallade man "Kresnes". Även på 30-talet förekom dop med vatten och enbart välsignelse (barnet var nöddöpt) vid samma tillfälle i Bönhuset. Ett barn döptes, det andra "kresnesä". Givetvis förekom faddrar och gåvor. Detta med "gu-barn" tog faddrarna på allvar, både med omsorg och presenter.
Vid dödsfall hissades bönhusflaggan på halv stång. Per-Ola Nilsson m.fl. gjorde kistor. Ofta var det barnkistor. Efter kistläggningen samlades byborna klädda i mörka kläder. Kistlocket var givetvis öppet. Släkt och grannar tog avsked av den döde med sång och Bibelläsning. Efteråt drack man kaffe.
Livets början och livets slut skedde i byn.
Att en gammal människa dör har i alla tider varit en självklarhet. Även i vår tid med skickliga kirurger och kunniga medicinare och med alla resurser som finns, vet vi att åldern ändå sätter en gräns för ett människoliv. Men att barn dör är svårt att acceptera för oss. Hur upplevde Rislidenborna hösten 1863‌
Död

  • Zachris 1 år
  • Clara Amanda 14 dag
  • Olof 23 år
  • Eva Kristina 1 år
  • Jonas Anton 22 dag
  • Christina Carolina 2 år
  • Maria Johanna 3 år


Dessa dödsfall inträffade oktober-november
Epidemier av olika slag hårt liksom barnsjukdomar. Difteri var en fruktad sjukdom, som många dog av.
Året när "spanskan" gick dog folk i sina bästa år. Flera barn blev fader- eller moderlösa. T.B.C. var en annan fruktad sjukdom som skördade många liv under första hälften av 1900-talet. Effektiv medicin för de smittade och vaccinering av barn har stoppat T.B.C:n. I Risliden dog, flera ungdomar och även mödrar med småbarn. Rädslan skräcken for lungsot-smittan fanns hos många äldre. Att hjälpa varann var en självklarhet. Barn togs omhand av släktingar. Man turades om att vaka hos de sjuka. Dog den sjuke så for de som kunde fara på begravningen i Norsjö. I glädje som i sorg fanns byagemenskapen.
TILL AMERIKA
Någon större Amerika-feber drabbades inte Risliden av. Vad vi känner till lämnade endast medlemmar ur två familjer byn för landet i väst. Dessa utvandrares öden blev helt alika, som vi kort ska redogöra för. Zachris Jacobsson med familj startade den långa resan våren 1868. I utflyttningsboken finns antecknat 3 men 4 kvinnor till Nordamerika. Resan slutar mycket tragiskt. För att förstärka reskassan tog familjen arbete i Holmsund med att lossa en båt, som kommit från Finland. På båten fanns tyfussmitta. Hela familjen blev smittad. När mamman vaknade ur medvetslöshet levde endast de två yngsta barnen. Familjen bodde på en loge. Marta Cajsa valde att återvända. Med sig hade hon Eva Stina f. 1864 och Nils Johan f. 1867. Hon gifte om sig 1872 med Johan Olofsson-Lindgren, Tvärliden. För Zachris finns antecknat i dödbaken: död i nervfeber 10/8 1868 i Holmsund. Traditionen har emellertid berättat att Zachris och barnen dog av tyfus, som härjade även i Norsjö detta år. Eftersom jordfästningen troligen skedde i Umeå införde man endast Zachris i dödboken. Marta Cajsa återvände då som änka 34 år gammal och således till äktenskap ledig. Är det en förklaring till varför inte Jakob f. 1848, Ulrika Vilhelmmina f. 1853 och Catharina f. 1855 omnämns i dödboken‌ De var födda i Zachris Jacobsson Åbergs första äktenskap med Anna Sophia Nilsdotter, och är utflyttade från församlingen. Här slutar ena Amerikaresan. Den andra familje-gruppen, som lämnade Risliden, var ättlingar till "Stor-Janken" På det hemman, som numera ägs av Greta och Gunnar Brännström, bodde under åren 1863-1892 Johan Johansson. Tre av hans barn utvandrade. Först reste Matilda 17/6 1886. Hon var gift med Anders Bernhard "Anta-Bern" Johansson från Degerfors. Paret hade haft två döttrar. Den äldre hade dött 3/2 1886, den yngre f. 1885 följde med på resan. Under de år Ante-Bern bott i Risliden hade han gjort sig känd som en "ursinnig arbetare". När han fått en stadig frukost röjde och dikade han hela dagen. Flera "rådden" bär hans namn, "Ante-Bern-rådde". Han lär ha arbetat på samma sätt i Amerika. Jonas Johansson reste med sin familj 25/5 1889, hustru och fyra barn födda 1882, 1884, 1887 och 1888. Om Matilda, som rest 3 år tidigare, påverkat broderns beslut känner vi tyvärr inte till. Modigt var det att ge sig iväg mot det okända med många små barn. Eva Maria Johansdotter flyttade till Degerfors 1878. Om hennes resa till landet i väster vet vi ingenting. Hon gifte sig med en Lyckselebo och har efterkommande i Amerika. Ättlingar till dessa utvandrare har haft kontakt med släktingar i Sverige. Vem vet om inte någon dyker upp i Risliden för att besöka fädernas gamla land‌ Stor-Jankens hustru dog 1876. När de äldre barnen emigrerat och en 20-årig dotter dött, sålde han hemmanet till A.V. Söderlund. Han tog undan födoråd för sig och 3 omyndiga barn. Själv flyttade dock Stor-Janken med yngste sonen tillbaka till Degerfors. Födorådet kom att nyttjas av äldste sonen Johan August Janze när han inte kunde försörja sig själv. Två utvandrare till förekom långt senare: Cyrus Eriksson och Ivar Lundgren. Cyrus återvände till hembyn efter ett par år. Ivar stannade i Amerika där han senare gifte sig och fick barn. "Onkel Aivar" har besökt Risliden för en del år sedan
DOOMP OCH ANNAT ROLIGT
I en så folkrik by som Risliden blev med tiden, förekom givetvis en massa upptåg och skämt. För pojkarnas del var det vanligt att gå runt byn på lördagskvällen och kanske prata in sig has någon flicka. En gång blev resultatet en överraskning. Pojkarna trodde att husets dotter låg i kammarsängen. De kom in, någon satte sig ps sangkanten och klappade i predikant Mörtsells helskägg! Mörtsell berättade efteråt hur han legat alldeles tyst i mörkret. Han hade humor och roligt åt episoden. När höet bärgades på den vida myrslåttern var mycket folk i arbete. Familjerna var stora. Byns skiften låg intill varann, oskiftade gårdar slog höet tillsammans och delade skörden. Vägen hem var dryg att gå, cykel var inte så vanligt. Mor i huset gick hem för att mjölka korna och skaffa mat. De övriga övernattade i kojor och lador. Nattsömnen var det si och så med. Men roligt var det! Vid jultiden var det förstås julkalas. Kaffe ibland, mat ibland. Efter juldagen började man "doomp", kasta in julklappar. Den som kastade in ett paket skulle fångas. Snabbhet eller list avgjorde hur det gick. Seden fortlever än. Även vuxna deltar i nöjet. En bra motion efter julmaten. Fettisdagen var också rolig enligt både unga och äldre. Då skulle man skjutsa i "Fettisdagshåle", en tvär backe i byn. Med den utrustning som fanns i kläder och skidor förr, var fettisdagsskjutsen något annat än utförsåkning på Solia. Kanske de ändå hade roligare, då många tog sig en ledigdag. Sådana var det inte så gott om. Några semlor med grädde och mandelmassa var det aldrig fråga om. Men trakterad blev man i alla gårdar. En rund vetebulle med socker och kanel på. Kokt mjölk till. Palt eller köttsoppa var vanlig fettisdagsmat. Senare blev det bruna bönor. Man skulle helst äta 7 gånger under dagen; det var ju fettisdag, en festdag. Mänga hälsade den dagen på i timmerkojan, omskogsarbetarna höll till på lämpligt skjutsavstånd. Då fick också de lite omväxling. Skolbarnen var i flesta fall lediga. Skurlov. Skolan skurades en gång i månaden. Läraren bestämde själv när lovdagarna skulle vara. Fettisdagen var en given lovdag, åtminstone för "infödingar". Lärare från södra Sverige förstad nog inte riktigt traditionen.
SÅNG OCH MUSIK
Enligt uppgift av Ernst Lindén ska Risliden ha haft en blandad kör redan 1880. Den tillkom någon av de lästerminer P.A. Lindén tjänstgjort (se artikeln om skalan'. Många bybor har haft intresse för musik och j varit goda sångare. Genom alla år har Risliden-kören sjungit vid fester av olika slag, i kyrkan och vid andra gudstjänster, begravningar o.s.v. J.0 Forsberg var länge ledare och klockare. Under hans tid gjorde kören sångarresor på lastbilsflak. En riktigt rolig och minnesvärd resa gick till Holmsund och Nordmaling. Ibland har det varit svårt att få någon ledare. Ernst Lidén tog sig an kören en kort men intensiv tid. De två sista åren har kören samlats som studiecirkel. Vi får se fram mot medverkan vid bygdedagarna. Mindre sånggrupper har också medverkat vid olika tillfällen. Organister i bönhuset var bl.a. J.0 Forsberg, Per Söderlund och Alma Andersson. Alma kunde också spela orgel på bröllop. Annars var fiol och dragspel de vanliga instrumenten vid dans. När brudparet tågade till logen gick byns spelmän i täten. Ibland kom dock spelmännen från andra byar. I många hem fanns en orgel. Det var ju vanligt i Norsjöbygden. Unga och äldrespelade för eget nöjes skull. På 40-talet växte en generation upp med gitarr, dragspel och bas. Det bildades "band", som spelade vid byns fester. Studiecirklar samlades och lyssnade på klassisk musik på grammofon. Musiksmaken har i alla tider varit blandad. Beethoven, Jublarbo och Goodman. 80-talets ungdom spelar med 2 elgitarrer, 1 el-bas, synth och trummor. Detta är "Getarkåkens:Hot Top Band". Enligt uppgift fick ungdomarna idén till namnet då en fader tyckte att de spelade "som å djetarna". Omdömet 'Idjetar11 är gammalt och inte särdeles positivt. Men bandet har fått god kritik i NV och av publiken. Tillsammans med sångare har de uppträtt i revyn och underhållning mest inom kommunen. Musik skall byggas utav glädje av glädje bygger man musik.
VAD DU INTE KAN FÅ
Det fanns många tillfällen att önska sig saker inom en by. I Risliden såg man till att få önskemålet uppfyllt. Var ta pengar‌ En fest gav alltid lite inkomst. Sång, musik och amatörteater. Alla drog sitt strå till stacken. I början av 20-talet spelades en pjäs som handlade om en som drunknade. Han blöttes ner bakom scenen. Men barnen blev panikslagna! Festens överskott köpte man böcker för. Det fanns en biblioteksförening. Sångkören festade ihop till ett piano.
1953
När det blev aktuellt om vägbelysning satsade byns kvinnor mycket aktivt. Stickjuntor. Försäljning. Servering av våfflor. Uppträdande med vattenskidåkning. Varje hushåll lade till 200 kr. Tillsammans med bidrag från kommunen räckte pengarna till att sprida ljus över Rislidenborna.
60-talet
I slutet av 60-talet bildades en Föräldraförening. Den ordnade aktiviteter för barnen i byn. Barnen fick bl.a en hockeyplan. Föreningen fick överta huset som N.T.O. haft. Men föreningen riktade sig enbart till föräldrar. För att bredda verksamheten ombildades den till en Bygdeförening.
70-talet.
Samtidigt började Risliden sina Hembygdsdagar. Dessa återkommer vartannat år. Då går man ur huse. Aktiviteterna är många. Förutom demonstration av gamla arbetssätt sker försäljning av hemslöjd. Inkomsten av Hembygdsdagarna har bl.a. använts till att bygga om N.T.O.-stugan till bagarstuga. Då alla arbetat utan ersättning kostar man på sig en grötfest för byborna till jul, semmelfest för barn under idrottslovet och ett festligt valborgsmässofirande. Kan man tala om att förena nytta och nöje‌
NÄR VI SITTA I VÅR BÄNK OCH DET HETER EFTERTÄNK!
Nybyggarna i Risliden var läskunniga. Det var husbondens plikt att se till att husfolket kunde läsa och kunde ur "Lilla Katekesen" så pass att de klarade prästens förhör, annars blev det varken nattvardsgång eller gifte. Undervisning av lärare startar i Norsjö by 1849. Två år senare inrättas en ambulatorisk skala och socknen indelas i skolrotar. Eftersom Risliden tillhörde de större byarna kan man förmoda att läraren besökte byn för att ge läxor och förhöra barnen. Anders Gustaf Hällgren, född i Risliden 1827, anställdes 1/2 1859 som lärare inom socknen. Han flyttade senare till Norrbotten. Johan Forsberg anställdes 1863. Han bosatte sig i Risliden, gifte sig till ett hemman 1870. Forsberg ansågs vara en skicklig lärare. Tyvärr dag han endast 40 år gammal, 1873. Forsberg efterträddes samma år av C.E. Lindström. Två år senare kom P.A. Lidén. Lärarna ambulerade mellan skolrotarna 81 vecka för varje station. Eftersom det var folkskollärare ville man inte ha "abc-diarier" De blivande eleverna borde kunna stava och läsa. Den första kvinnliga lärare som anställdes av socknen var Albertina Rislund, f 1847 i Risliden. Hon kallades Lidén i en del papper. Albertina var inte examinerad, men "duglig och en skönskrivare av stora mått". Hon gifte sig 1885 med soldaten Olof From i Norsjö. Som gift kunde hon inte fortsätta sin tjänst. Dessutom hade en tillfällig seminariekurs i Norsjö 1886 utexaminerat nya lärare, däribland Leonard Lidén, även han från Risliden. Leonard tjänstgjorde som småskollärare tills han gifte sig och blev bonde i Brinken.
1885-
Lärarutbildningen tycks ha gett ett lyft för undervisningen. Flera sockenungdomar fick examen och anställdes. Befolkningen hade hämtat sig efter de svåra nödåren. Skogen börjar ge pengar - allt bi-drar till en framgång för skolan.
1887
Från detta år finns första inskrivningsboken där Risliden har 23 in skrivna barn.
1897

  • Folkskolan 24 barn
  • Småskolan 13 barn


Denna skola är s.k. flyttande. Tyvärr har inte lärarna satt under sina namn.
1900

  • Folkskolan 17 barn
  • Småskolan 7 barn Hilda Edenström


I folkskolan fick alla elever a i flit och uppförande, i övriga ämnen b! Folkskolans kurs enligt Normalplan 1889. Troligen är det P.A. Lidén som gett dessa betyg. Han delade tjänsten mellan Risliden och Svansele. Lidén var känd för att ha stora krav på eleverna.
1903
32 elever. Betygen varierar AB-C. Lärare Matilda Eklund.
1917- Folkskolan 32 barn 57 inskrivna
1918
Småskolan 25 barn
Av dessa bevistade 51 elever skolan hela läsåret. Denna stora klass undervisades av Signe Andersson. 1-2:an hade kortare dagar. Antalet läsdagar ht. 105, vt. 90. Klasserna delas klassen. Jenny Sparrman börjar sin långa tjänstgöring i Risliden
1927
Mauritz Ceder tar över folkskalan. Önskemålet om en magister var uppfyllt. Fortsättningsskolan startade för Rislidens del. Ceder läste på em. 2-tim/dag med 13-14 åringar. Det blev bokföring, jord- och skogs-bruk även för flickorna! Fortsättningsskolan avlöstes av 7:e klass 1948
1947-
1-2 15 elever Jenny S-Lundgren
1948
3-6 24 elever Ingrid Isaksson
1967-
1-2 12 elever Sofia Eriksson
1968
3-4 15 elever Inger Mattsson
1969- Sista läsåret.
Skolan dras in 1970 Inger Fällman
1967- 1988
10 elever från Risliden i klass 1-6 åker till skolan i Norsjö.
Största antalet elever 60-65 st. på 30-talet. Givetvis finns ett otal, skolhistorier - mer och mindre sanna. Vi nöjer oss med två - sanna. I början på 1900-talet tjänstgjorde Kalista Norén som lärare. Han var samtidigt barnmorska. Man kan ju fundera hur dessa tjänster kunde kombineras - lärarinna på dagen, barnmorska på natten‌ Verner Eriksson berättade att då han gick i skolan kom "Talli-Petrus" springande genomsvettig och ville ha hjälp. Lärarinnan Kalista gav barnen lov resten av dagen. Det hade vi inget emot, enligt Verner. Barnmorskan Kalista gav sig iväg till Talliden. Så fungerade kombinationen!
En trettitalshistoria. En elev hade slagit sänder ett fönster. Han förstod att det skulle bli kroppslig bestraffning. På den tiden var byxorna rymliga. Han stoppade sjok av näver dit han trodde det behövdes Resultatet blev över förväntan , . Pekpinnen gick av. Denna historia har berättats många gånger. Den bör få leva vidare.
"FAR OCH SON OCH SONASON DE SVÅGRAR VORO"
Någon gång för länge sedan hade-en bygdens poet skaldat strofen ovan. Hur gick det till‌ Se följande släkttablå!

  • Johan Gabrielsson 1752 bonde i Norsjö g. 1780 hh Sara Johansdotter 1762
  • d Margreta 1782
  • d Magdlena 1784
  • d Marta 1800
  1. I Zachris Olofsson f.1747 giftersig 2 ggn. 1811 med Margreta Johansdotter f 1782
  2. 2 Pehr Zachrisson 1775 gifter sig 2 ggn. 1813 med Magdalena Johansdotter f 1784
  3. 3 Pehr Pehrsson 1801 gifter sig 1 ggn. 1822 med Marta Johansdotter f 1800


I samtliga äktenskap föddes barn. Deras inbördes släktskap blev verkligen komplicerad. Zachris söner farbröder till sina kusiner... Med denna start i släktförhållanden är det inte underligt att de flesta på något sätt är släkt med varann. Åldersskillnaden i första generationen (Zachris barn) gjorde att "Farfarpojkarna" blev ett släktled efter. Därför är släktskap bakåt svår att klarlägga, man får nöja sig med att säga "släkt som Rislien".
 

Förteckning över nedlagda torp och lägenheter

Förteckning över nedlagda Torp i Risliden och dess närhet m


Förteckning över nedlagda torp och lägenheter i Risliden och dess närhet m.m. Sikåns dalgång m. biflöden.
Källa:
Studiecirklar i Risliden och Burträsk samt egen forskning.

Storskiftet innebar många torp och lägenheter i Risliden och bildades mellan åren 1877 till 1880.
  • Liden´n Torp
  • Utsynat ca 1880
  • Liden´slund
  • Utsynat ca 1880
  • Nyhamn
  • Utsynat ca 1880
  • Jakobsbo
  • Utsynat ca 1880
  • Renlund
  • Utsynat ca 1880
  • Sörby
  • Utsynat ca 1880
  • Karlsgård
  • Utsynat ca 1880
  • Östersundudden
  • Utsynat ca 1880  

Gustafsberg "Vithusberget"
Utsynat ca:1850 av Carl Fredrik Forsberg.
Liten jordbruksfastighet: Boningshus "faargangsstuga" och loge finns kvar av den gamla bebyggelsen samt fyra fritidsbostäder av yngre årgång. Den odlade jorden igenväxt. Beläget: vid Vitträskets nv. strand vid Lossmenvägen. Siste boende, änkefru Hanna Persson som var syster till Kalander och Markus Granström, Nuläge: Fritidsbostad.
Kvistliden
Utsynat 1873 av Johan Olof Wallin
2 små jordbruksfastigheter. 3 .0. J. O. Wallin, Kvistlidens grundare, fick år 1909 av Grosshandlare Seth Kämpe, silvermedalj för berömlig jordbruksflit. När sonen Johan Anton gifte sig och byggde boningshus och ladugård, fick han en del av den odlade jorden och på så vis blev Kvistliden två fastigheter. Beläget: S. Lossmenvägen mellan Österborgsbäcken och Holmträskbäcken. Sista boende Albin Lundström "Stor Albin" samt brodern Signar som flyttade1963.
Nuläge: Inga byggnader finns kvar, den odlade jorden igenväxt. Björnbergskojan Byggår okänt ägare Domänverket Boningshus m. uthus. Domänverket uppförde kojan för att användas som övernattningsbostad för sina tjänstemän och arbetare. Belägen: 100 m. fr. Granlidstjärnen N.Ö. strand bilväg 100 m. till Lossmenvägen.
Nuläge: Kojan är i gott skick, men används endast sporadiskt.
Pär Johaans holmen
Byggår okänt
Ägare Pär Johan Vallgren Stuga. Belägen: 1,5 km. norr gårdarna i KvistIiden , på Lillholmträsket , därute ligger en holme. Där bodde Pär Johan Vallgren till han blev gammal han var känd för att tillverka "Laggkärl" Han tog oftast i smör och grädde som betalning. Smör tog han i allmänhet i "Smörbyttan" eller paket. Mjölk i Mjölkstävan och kärngrädde i smörtjärnan. Kärngrädden ville han oftast äta på plats, i omgångar. Han spelade också fiol efter noter musikstycken som han delvis beställde eller komponerade själv. Låtar som ingen förstod då, men sedan radion kom och började sända klassisk musik, då sa de gamle, precis som "n´ Pärjohaan". Stugan brann eller brändes med den, även alla hans noter och kompositioner.
Nuläge: Ingenting finns kvar.
Mattes Brännet
Utsynat: okänt kanske någon från Risliden.
Litet jordbruk. Inga åbyggnader finns kvar. Den odlade jorden sambrukade Oskar Viklund med krontorpet som ligger " i rå med rå". Men på Mattes tid, fanns inte krontorpet, den odlade arealen var liten, likaså slåtterängarna. Bönderna i Lossmen beslöt då, att Mattes skulle fä bärga en bit av deras myrslätter "in i myren", nästan mitt för Risliden. Men han skulle som ersättning, göra ett antal dagsverken vid deras slätter, på denna avlägset belägna myr. Den del av myren som Mattes fick slå, kallas än i dag för " Mattes rådde ".
Nuläge: Nybyggd fritidsbostad.
Klysterberg
Byggår okänt
Krontorp: Litet jordbruk med för krontorp vanliga byggnader, nu nedrivna. Beläget. Ca 500 m. S.V. Rislidenvägen. Enkel bilväg från Lossmenvägen. Siste boende, Oskar Viklund 1950.
Nuläge:
Klysterberg "Fagerlida"
Utsynat: 1801
Jordbruksfastighet. Inga byggnader finns kvar och en stor del av matjorden är forslad till Rislidens fotbollsplan. Lövrigt igenväxt. Beläget: N. Rislidenvägen, 800 m. från Lossmenvägen. Siste boende Evert Bohman 1950.
Nuläge:
Wallins Torpet "Bräcka"
Byggår 1868
Byggd av Johan Olof Wallin.
Torp. Beläget: Björnberget ca: två km. söder om Adamsgård. Johan Olof Wallin, född den 11/8 1836. Han gifte sig den 1417 IS66 med Katarina Andersson från Granström, Norsjö. De bodde två år i Adamsgård, sedan flyttade makarna till kronoparken Björnberget ca: två km. söder om Adamsgård, där de byggt en liten stuga och påbörjat ett nybygge. De hade nu två barn, en pojke Johan Anton, född den 114 1869 och en flicka Karolina, född den 8/8 1872. Men lagarna hade ändrats och Kronan förbjöd Wallin att fortsätta nybygget. Och den 1/5 1873 blev har, vräkt . Dåvarande länsman i Burträsk , Hallberg, hade att verkställa den hårda domen. På ett tillfruset skidspår ginge de till Wallins torpet. Fattigt var det och hårt kändes det för länsman att driva ut familjen och spika igen dörren. Den person som med följde länsman såg hur tårar rann utför länsmans kinder, när han yttrade " De må väl ha vett att bryta sig in". Familjen flyttade till Fagerliden och hyrde en bagarstuga, där de bodde i två år. Den 15/11 1875 var det åter tid för flyttning, då till Kvistliden redan dess grundare inflyttat.
Karltorp "Bjärklia"
Utsynat: Okänt.
Grundare: Okänt.
Skogsfastighet med jordbruk. Boningshus av äldre typ, den odlade jorden igenväxt. Beläget: 300 m. N.Ö. Rislidenvägen. Enkel bilväg från nämnda väg. Sista boende Hulda Olofsson 1962.
Nuläge:
Adamsgård
Utsynat: 1820
Grundare: Soldaten Adam Aronsson Rusk.
Nybygge i vildmarken, ja så skrev Fru Karolina Malmin, Kvistliden år 1931 om farfarstället Adamsgård. Hon berättar också att farmor hette Maria Kristina, att sju barn föddes där, sex pojkar och en flicka. Det var mycket fattigt, att farmor ofta måste gå till grannar för att tigga mat. Efter en sådan tiggarfärd möttes hon av den sorgen, deras enda dotter Anna hade drunknat i gårdsbrunnen. En annan tiggarfärd slutade än mer tragiskt. Farmor frös ihjäl, men också hennes lilla dotter på sjön Lillkrokträsket, nedanför Brännäs. Beläget: Vid Lillkrokträskets N.V. ände. Siste boende Karl-Ander Granström 1960.
Nuläge: Inga byggnader finns kvar, den odlade jorden igenväxt. En Kronans väg går från Rislidenvägen. Stället ägs av ättlingar till Karl Anders Granström.
Siorbäck.
Utsynat: 1909
Grundare: Ludvig Pihlgren
Kronotorp. Litet jordbruk, bostadshus, ladugård och uthus i gott skick. Siste boende Gunnar och Elis Pihlgren 1978. Beläget: I km. N.V. Lossmenvägen, utmed vägen till Barliden.
Nuläge: Lossmen norra jaktlag
 
Sammanställning av Lars-Åke Lundgren

Sammanställning Föreningar

FÖRENINGAR
FÖRENINGAR
Risliden kan ståta med många föreningar, och av skiftande slag. Dessa har fört protokoll och kassaböcker, som finns bevarade. Vi försöker ge en redogörelse här nedan.
Grundlogen Skogsrosen
Grundlogen Skogsrosen Bildades annandag jul 1904 i Barnmorskelokalen. Kallista Norén, lärare och barnmorska, för protokoll och är troligtvis den som startar lagen. Möten hölls varannan söndag kl 3 em. Logen skulle verka för nykterhet och i protokollen redogör sekreteraren Hilda Lidén för diskussioner om "dryckenskapslasten, måttlighetssupen, är spriten Guds gåva, sedan den blivit förvandlad till gift‌" Sista protokollet i boken 1909.
Blåbandsförening / N.T.O.
Nykterhetsarbetet fortsatte i en Blåbandsförening och för arbetet bland barn "Hoppets Här". N.T.O. hade livlig verksamhet en period på 30 talet. Efter en svacka kom man igång på nytt på 50 talet. Då var frågesport mycket populärt. Man tävlade även mot andra föreningar inom länet. Amatörteater, spex och musik tillhörde verksamheten inom N.T.O. Föreningen fick ta över en s.k. finnbarack från ett flyktingläger, som byggts upp i Norsjö under kriget. Den sattes upp på byaallmänningen intill gamla kyrkvägen. När N.T.O. lade ner sin verksamhet övertog Bygdeföreningen huset. Numera är den forna baracken byns bagarstuga. NTO hade också givetvis ett namn: "Morgonrodnad". Detta poetiska namn hjälpte inte, verksamheten gick mot afton. När N.T.O. lades ner kom teater och musiktalanger att jobba inom idrottsrörelsen.
Rislidens spånhyvelförening
Protokolls och kassabok 1921 till 1937 Spånhyvel fanns tidigare men 1920 hade förbättringsarbeten utförts, bl.a. spånhyvelsluss. För att klara det ekonomiska beslutade man att bilda en förening och teckna andelar. 34 såt tecknar sig. Inträdesavgiften 50 öre. Vid hyvling betalade man avgift. När ekonomin senare tillät 1934 återbetalades insatskapitalet 50 öre! Ingen förlustför aktieägarna. Fast någon ränteinkomst blev det ej. Gamla hyveln revs 1936 av Karl Forsberg och Viktor Söderlund för 16 kr.
Rislidens kontrollförening
Rislidens kontrollförening 1914 till 1933 Kontrollföreningen finns dokumenterad i Protokollsbok, Kassabok och Kontrollböcker 2 st. Kontrollböckerna innehåller uppgifter på kornas avkastning och ägare. Medelvärdet i mjölkmängd är ca 2300 kg/år/ko. Någon ko mjölkar 3000 kg många under 2000 kg. Fetthalten är låg 3,2 till 3,5 %. Kontrollföreningen gör tydligen större nytta, för resultaten förbättras avsevärt. Urval av kobeståndet, inköp av tjurar och säkert bättre utfodring. ”Dji åt ain hä du dji åt täu, hon mjalk för tjwå à skit för baigge." På sommaren var det kopremiering vid Per Abrahams Lundgrens sommarlagård. De flesta ställde upp med kor för bedömning. Högsta avkastningen gav Abrahams. Lundgrens ko Gråssy 3990 kg, och Per Lundgrens ko Hopplin 3899 kg. Kassaboken t.ex. 1916 mjölkprovare Jenny Lundgren. 95 stambokförda kar å 5 öre. Största omsättningen 192728 lika med 405,23 kronor. När boken slutredovisas får Per Abraham Lundgren 5,24 för sitt besvär med kassa och protokoll. Utdelning 89,55 till medlemmarna. Protokollsbok 1914 till 1934 till 05 till 01. Innehåller stadgar och bl.a. anbud på mat och logi till kontrollassistenten. Kostnaden varierar från 85 öre till 2 kr. Assistenten flyttar mest varje år. Föreningen upphör efter att i flera år fört en tynande tillvaro.
Rislidens avelstjursförening
1910 till 1964 Stamrulla med få anteckningar. Kassabok Tydligen fanns någon form av kollektiv tjurhållning tidigare då kassaboken startar med 1910 Behållning 52:15 Statsunderstöd 100:- Språngavgifter 118:- Största utgiften är tjurunderhåll 190 kr. Föreningen startar med god ekonomi. 1917 Inköp av tjuren Astrup 700 kr. Detta år betäcktes 146 kor. 1919 Astrup säljs för 1375 kr Då hade Astrup från Botsmark gjort sitt i Risliden. Botsmark var känt för att ha fina kreatursbesättningar och Astrups härstamning var till nytta för produktionen av mjölk och smörfett (se Kontroll böckerna) 1933 Slutredovisning för "gamla tjurföreningen" 1949 ombildades föreningen. 177 andelar tecknas à 8 kr. Ny tjur, köps från Flarken, Nysätra. 1951 till 1957 Två tjurar med 170 till 180 betäckningar varje år. 1964 2/11 Tjurföreningen avvecklas. 1/1 till 16/10 65 kor. Utgående kassaöverskott 9092,25 att utdelas till andelsägarna, detta sedan andelarna à 8 kr betalats. När slutredovisningen var klar, sa kassören Per Söderlund att ingen förening i Risliden hade klarat sin ekonomi så bra som tjurföreningen! –1987 Samma höst startar seminverksamhet. Den utföll till böndernas belåtenhet. Antalet koägare är nu fyra med 50 talet mjölkkor.
PLOGSTICKOR, GETARSTICKAN OCH GETARKÅKEN
Före motorplogningens tid gällde det att hålla vägarna framkomliga om vintern. Byn var delad i ploglag med plogning till bygränsen mot Talliden, Barliden och givetvis mot Norsjö. Vägen över sjön bultades. Sista plogningen som byborna utförde med häst gick till Kraftstationen 1946. När plogningen var utförd bars plogstickan till den granne som hade namnet under. Så vandrade plogstickorna genom byn. Att allt gick rätt tillväga säg en snöplogfogde till om, Han valdes vid majstämman. Getarstickan färdades mellan koägarna. En getardag för varje mjölkko. Detta gällde bönderna, i västra delen av byn. Gränsen gick öster om , Erikssons och Söderlunds. Då men släppte korna på skogsbete västerut gav de sig in på Avalidens ägor. Korna var givetvis inte välkomna. Då beslutade men om en getare, egentligen en vakt. På ömse sidor om vägen till Norsjö låg inhägnade myrodlingar, som Risliden ägde. Getaren motade där tillbaka korna. För att inte getaren på sin vaktpost skulle behöva sitta utan tak över huvudet byggde Edvard Persson 1930 ett litet hus åt vakten. Rislidenbor i lämplig ålder har tillbringar många dagar i Getarkåken. Numera är den borta, men namnet är bevarat i Getarkåkens Hot Top Band!
Skytteföreningen
Skytteföreningar bildades i många byar på 20 och 30 talet. Så skedde också i Risliden. Föreningen hade en skjutbana och 2 mausergevär. Den ägde också en paviljong. Verksamheten blev ganska kortlivad. Mausergevären såldes på auktion liksom paviljongen. Den ropades in av Jonas Brännström. Han fick en fin lada av den, en lada som var målad invändigt!
Fiskevårdsföreningen
Fiska gjorde de första bebyggarna i Risliden. Fisken var ett bra tillskott i fråga om mat. Man åt den nyfångad med också gravsaltad (och jäst = vibrånne mårten), rökt eller torkad. Torkad gädda kunde man göra lutfisk av. Fisktillgången ansågs så bra att man fick t.o.m. betala skatt. Fisksorterna var gädda, abborre och mört. Flitigt fiske gjorde att tillgången på fisk givetvis sjönk. 1940 - talet Vår generation har andra önskemål och resurser när det gäller fiske. Byborna bildade en fiskevårdsförening, som utför ett gott arbete även i fråga om miljövård. Första åtgärden var att köpa en not och fiska bort mörten. Sedan planterade man in gädda. Detta blev en kort historia. Inplantering senare har gällt harr, öring och regnbågslax. Året 1987 Harryngel 2000 inplanterade i Kvarnån Årsstämma 7/5 1988 1. Förslag om nytt fiskevårdsområde där hela sjösystemet ingår. Till dess att beslutet är klart arbetar fiskevårdsföreningen som tidigare. 2. Regnbågslax 550 kg inplanterad i Maratjärn. Öring inplanterad där tidigare. Försålt 770 dygnskort för 29 350 kr. Cesiumhalten har legat rätt hög: sik, abborre 4104 Bq, gädda 1730 Bq. Nu är den på nedgång. 4. Vattenprover tas varje år. Inre Kippträsket hade 1982 Ph 6,21, år 1987 Ph 6,5 Alkalitenten är för låg men kalkning är ej nödvändig än. 5. Vassbekämpning och biotopvård. 6. Ferieungdom har rensat och snyggat upp runt stränderna. 7. Kastbryggor ska läggas ut. 8. Fisketillsyningsmän 6 st. har utbildats. 9. Kurs i flugbindning För att stärka ekonomin hade föreningen anordnat ett juljippo. Sverker Lindström är ordförande. Fiskevårdsföreningens arbete är ett arbete " i tiden". Våra sjöar och vattendrag måste numera vårdas för att ge vår generation utbyte på fritiden.
Jaktvårdsföreningen
Den bildades 1947. Älgtomt 1947 heter passet än i dag. Där sköts den första älgen seden föreningen bildats. Var det den första lovliga älgen som sköts i Risliden‌ Hur som helst var det en sensation i byn. Martin Larsson körde den på traktorsläp runt byn och visade den. Antalet jägare har varierat mellan 12 till 40. Antalet tilldelade älgar 1987 28 st. högsta antalet år 1986 34 st. Älgjakten är en återvändartid för utflyttade. Spännande dagar. Vem lyckas att få skjuta i år‌ Uppslaktning sker i Gunnar Brännströms ombyggda ladugård. Där korna förr stillsamt idisslade samlas jaktlaget för att ta reda på dagens resultat och dryfta vad som hänt i skogen. Jaktvårdsföreningen inplanterade bäver. Den kom från Faxälven. Bävern har spritt sig till andra områden och förökat sig bra. Numera jagar man den. Hösten 1987 sköts 8 st. Jakt på småvilt förekommer givetvis. Jaktvårdsområdet har årsmöte i augusti. Markägarna, 12 st., lämnar sin ersättning till byakassan enligt en underskriven överenskommelse (se majstämman). Jakten betydde mycket mer förr i tiden. Det berättas att Bränn-Pell gillrade 3 rävar en vinter. Hans inkomst på rävskinnen gav större netto än timmerkörarnas slit det året.
Idrottsföreningen
Under många år hade idrottsintresserade önskat sig en plats att sparka boll på. Föret i portgången är som bekant trögt. Första försöket till. bollplan avstannade. De äldre i byn var negativa. Då en olycka sedan inträffade lades projektet på is.
1947 med Henrik Lundström, Henning Nilsson och Bertil Westman som pådrivare startade idrottsföreningen. Mark inköptes för 10 öre/m summan blev 1200 kr. För att få in pengar anordnade man en dans på Henfrids loge. Nettot blev över 300 kr. Detta upplevde arrangörerna som en framgång. Man började tänka på en egen lokal. Ungdomen hade tidigare använt "Nisch- Johans" sommarstuga som fritidsgård. Den kallades allmänt för "Getarkåken". Där hade anordnats tillfälliga danser till munspel eller dragspel ibland till grammofon.
1950 nu ville man ha en större festlokal. Man tiggde timmer och Ragnvald Sjölin sågade. Många frivilliga arbetade och en s.k. loge blev klar att brukas vid idrottsföreningens fester. Många bröllop, födelsedagar m.m. har också firats i logen, som kom att kallas "Magneten". Om och tillbyggnad har skett i flera etapper. 60 - talet Publikrekord 600 till 700 pers. Risliden Inträde 4 kr övertygade Artistgage 400 till 500 kr (topp 800 kr) 80 talet Lokalen besiktigad för 500 pers. Inträde 50 kr Artistgage, 8000 kr + resa Siffrorna är ungefärliga. Kassan omsluter stora pengar 1975 69 075 kr 1987 533 000 kr
Nu står man inför en ny utbyggnad. Danslogen är för trång. En gammal rundloge från Finnselet har 2 köpts in. Den ska sättas upp i egen regi. Då ökas golvytan till 285 m och ger plats för 1200 pers. Föreningen hoppas på bybornas och myndigheternas stöd för att fullborda bygget. Uppgifterna lämnade av Ulf Lindfors, ordf. och idéspruta. Förutom "Magneten" sköter man också "Skirvingen" i Lossmen. Föreningen har en lönebidragsanställd, Martin Olofsson. Han sköter om idrottsföreningens anläggningar samt är kassör. Midsommarhelgen är föreningens stora festhelg. Det kan inte ha undgått någon i grannskapet. Amatörgruppen är en egen sektion numera med egen kassa. Enbart deras material kostar ca 220 000 kr. Rislidenamatörerna har uppträtt i egna revyer t.ex. till nyår. Dessutom har de anlitats i andra sammanhang men givetvis har de varit viktiga underhållare i föreningens fester. Vart tog idrotten vägen‌ 1949 Inköptes fotbollsdräkter Invigningen skedde med en fotbollsmatch i Kalvträsk. Risliden förlorade med 11.1. 1951 Anmälan till seriespel. Laget hade fått flyt i spelet. Laget har tillhört Västerbottens norra div. IV eller div. V 1957 Invigdes fotbollsplanen offentligt. Det var en grusplan. Senare har men gjort om den till gräsplan. Sammanslagning har skett med Lossmen. Deltagarna i fotbollslaget har anknytning till byn och spelar utan kontant ersättning. Tidigare fanns skid och bordtennissektion. Ungdomar tränade och tävlade i olika sammanhang: N.T.0, Skolmästerskap och Kommuntävlingar. Skidåkarna sneglade givetvis på Martin Lundström, som växt upp i Tvärliden. Han hade lämnat byn, men var givetvis en idol att se upp till. Drömmen att bli en ny Guld Martin.
S.A.C. (Sveriges Arbetares Centralorganisation)
SAC /L.S. har sedan 30 talet haft en lokalavdelning i Risliden. Nuvarande medlemsantal 40. Några bor i Risliden. De flesta inom avdelningen bar i angränsande byar. Föreningen tillkom under depressionen på 30 talet. Den ska tillvarata arbetarnas intressen, och är ett förhandlingsorgan för löner. För Rislidens del var L.S. avdelningen mer aktiv tidigare med fler medlemmar. Man hade månadsmöten, man fördelade jobben.
Om svartfötter, strejker och aktioner av otroligt slag mellan grannbyar finns berättat. Henrik Salomonsson i Lossmen har dokumenterat denna epok, som många har i gott minne. Boken finns att låna eller köpa.
R.L.F
Jordbrukarna hade också sin organisation. R.L.F. bildade en lokalavdelning i Risliden på 30 talet. Den skulle stötta bönderna. Jordbruksdagar, studieresor till grannsocknarna t.ex. ingick i verksamheten. Information om utsäde och odling. Potatisodlingen i Risliden var berömd, "Potat Risliden". Antalet bönder har gått med i alla byar var många, därför ansåg man det klokast att slå samman alla byaavdelningar till en större, "Norsjöbygdens R.L.F. avdelning".
J.U.F. och 4H
Många ungdomar från skolåldern och uppåt var aktiva inom J.U.F. som senare kom att ombildas till 4H. Instruktörer delade ut fröpåsar och inspirerade unga till egna trädgårdsland. Det var premier till den som lyckades bäst. Sköta eget djur; kaniner, kalkoner, kalvar. Sy eller baka. Fiska eller röja i skogen. Idrotta. Aktiviteterna var många fler. John Jakobsson var länge instruktör. Efter John Jakobsson tog Lars-Åke Lundgren över som instruktör för Norsjö, men då kom 4H även att omfatta Malå och Sorsele kommuner.
Idag finns lite eller ingen 4H verksamhet i Risliden.