Forna tiders jakt

Forna tiders jakt
Forna tiders jakt och fiskeredskap var:
Jakt och fiske i Risliden med omnejd och de redskap man använde, den skriftliga sammanställning gjord av Lars-Åke Lundgren.  
Källfakta:
Studiecirkeln ”Jakten förr och nu”
Norsjöboken
 
 
Armborst, självskott, slungspjut och fallgropar, för vild Ren (finns ett antal gropar efter vägen mellan Ajaur och Risliden). Då användes med största sannolikhet även flak och snaror. Vi förflyttar oss till tiden i slutet av 1800 och början av 1900. Då är vi inne i vårt minnesområde. Lodbössan var då l bruk i bredd med en del nya vapen. Detta vapen var tidigare försedd med flintlås. Lodbössan var en mynningsladdare och skytten måste vara försedd med ett "kruttyg" som bestod av: Kruthorn, knallhatt horn, läderpungar för "kulor och repat lin eller hampa, smörj- flaska med klövflott. Laddstaken hade sitt fäste under pipan. År 1867 fick armén ett nytt gevär: Det var ett gevär med Remmigtonlås patroner av mässing samt slutstycke som låstes av den rullande hanen. Det var upptakten till skjutvapen av modernare typ. Någon gång under 1880 köpte Jakob Dahlberg med flera, hagelgevär med stifttändning. Stiftet från patronhylsan stack upp ur pipan, där den anslöt mot gevärets stoppklack. Dessa gevär var dubbel- pipiga och hanarna kom nära varandra. Omkring sekelskiftet kom även för Rislidens jaktmän mera lätt hanterliga skjutvapen till användning. Det var Huskvarna jaktgevär (här fanns också några importerade märken som inte finns kvar idag) både för kula och hagel. Nutidens moderna vapen: Nämligen älgstudsare med mausermekanism och hagelgevär med Hammerlerssystem och osynliga hanar är de gamla vapnen mycket överlägsna. Fångest utan bössa var inte ovanlig i tider som vårt minne kan omfatta, vi som är deltagare i Norsjöundersökning 1968/69. Då första världskriget pågick var det ont om mat. Man trotsade lagar för skaffa föda. Fågel och hare bars hem från skogen och blev ett icke oväsentligt tillskott till matförsörjningen. Flak och snaror gillrades efter gamla beprövade metoder. Flak om hösten på skogsstigar för fångst av gråfågel, snaror vintertid för ripa och hare. Flak-gillret var gjord av 6 stockar 7 eller 8 fots längd, kluvna i ena änden där en träspjäla kilades in för att hålla stockarna på samma plan I mitten lät man stockarna skiljas något, så det blev en springa där slog man i en pinne, som hade två uppgifter, dels att hålla flaket i sidled, dels för gillerställningen som bestod av trampspång, gillersticka och en liten av vidja vriden ring. Fallhöjden på ett flak skulle vara så hög-,att en tjädertupp kunde obehindrat gå under. Snaror kom till användning på vintern, när ripflockar kom ut till myrkanter och sjöstränder. Haren snarades av fångstmän vid ängslador och odlingsbryn. Stocken var ett giller för små. Fågel. Lämplig fångstplats var Hulten ute på stora myrar. Gillret gjordes av två stockar av 9 fots längd, den ena av stockarna var täljd på ena sidan, så att den platta sidan låg stadigt mot marken, den andra lades ovanpå. Fyra pålar slogs ned för att hålla styrning på fall stocken. När fågeln vidrörde gillerstickan, föll stocken. Vintertid högg fångstmannen smågran och kojade in sina stockgiller. Stocken gillrades i bäckar för utter. Då lades den undre stocken så att bäckens vatten fick rinna någon tum över undre stocken, sedan sattes tätt med pinnar mellan den och botten. Den övre stocken gillrades upp till lämplig fallhöjd. Jakt och fångst av pälsbärande djur var mycket eftertraktad för den inbringande kontanta pengar. De första 20 åren av 1900-talet var det många av Rislidens byamän som jagade på hösten och förvintern. Ekorren sköts efter skällande hund, och räv gillrades med klyktång och tramp-sax. Lekatten fångades med stora råttgiller eller mindre brädflak. Ett lodjur sköts på 20-talet i närheten av Norsjö by av Konrad Lundmark. Spår av järv förekom, däremot har varg och björn länge varit helt borta ur markerna. Förr blev jakten på sjöfågel lovlig den 11/8 nu blir den det 25/3. Jakt på sjöfågel bedrives rätt mycket även i nutid.
Jakt och Fiske
Ända fram till mitten av 1700 talet var jakt och fiske huvud näringen i Norsjö, och matförrådet utgjordes mest av kött och fisk. Skogen var rik på villebråd, som flitigt jagades antingen för köttets skulle eller för de värdefulla skinnen.
Fångstgropar, som påträffats under denna tid, vittna om hur man tog större villebråd, såsom björn, lo, järv eller ren. För jakten av fågel och mindre pälsbärande djur användes giller av olika typ, men även spjut och pilbåge kom till användning.
Att pilbågen under 1500 och talet ofta användes finner man av den jaktskatt, som man erlade till kronan. Den kallades bågskatten och erlades årligen med 1/2 öre för varje person, som
bedrev jakt. Det var först under 1700 talet man började bruka den s. k. lodbössan, och då blev det riktig storjakt. Villebrådet skattades allt hårdare, och i mitten av 1700-talet var älgen så gott som utrotad.
Pälsverk var före 1800-talet för norsjöborna en viktig handels- och bytesvara på de stora marknaderna vid kusten. I detta sammanhang kan nämnas, att tillgången på bäver synes ha varit rätt god. Därom vittnar också de många ortnamnen på bjur (bäver) inom socknen: Bjurträsk, Bjursele, Bjurheden, Bjurfors. Som följd av den kraftiga beskattningen av bäverjakten blev även den utdöd. Det inträffade i mitten. av 1800-talet.
Att tillgången på storvilt var riklig finner man av beslut, som fattats i sockenstämman. Den 23 januari 1831 beslutade stämman, att skottpengar skulle utgå för björn med 3 riksdaler, för varg 2 riksdaler, för Lo I och för filfras (järv) med 1 riksdaler. På stämman den 7 mars 1852 lämnas uppgiften, att inom socknen fanns en mängd "odjur", mestadels filfras, varför beslut fattades om att öka skottpengarna på järv till 5 riksdaler. Den 7 februari 1864 beviljade sockenstämman 5 riksdaler till en lapp, som dödat en järv. I mitten av 1800-talet började älgstammen att öka, och man vidtog åtgärder för att söka skydda den. År 1876 beslutade stämman att, åt den som upptäcker och kan bevisas olovlig älgjakt skall utgå en ersättning av 25 kronor för varje dödat djuren ganska aktnings värd summa efter den tidens penningvärde. Emellertid upphävdes detta beslut år 1890. Den 29 mars 1880 konstaterades, att kringströvande hundar anställt stor skada på skogsfågel och hare. Stämman beslutade, att hundar ska hållas bundna under tiden 1/6 - 20/8. Den som har hund lös under nämnda tid skall för varje gång åtal sker böta å kronor, vilka böter till föll socknens fattigkassa. 
Tjugo år därefter behandlade stämman frågan om införande av hundskatt. Förslag har framkommit om 5 kronors skatt för alla hundar, som nått ett års ålder. Efter en lång och tidvis häftig diskussion företogs votering. Med 1580 ja mot 1516 nej antog stämman förslaget om 5 kronors hund skatt. Men på nästkommande stämma upptogs fråga n till ny behandling. och efter överläggning beslutade man att återta sitt tidigare fattade beslut.
Jaktvårdsföreningen, den bildades 1947.
Rislidens jaktvårds område bilades sommaren 1947. § 1. Jaktstämma den 16 juli 1047. § 2. Till styrelse valdes. Ordförande Martin Larsson, övriga styrelsemedlemmar Knut Andersson, Herbert Jakobsson, Thorvald Eriksson. Ersättare. Kronjägare J. M. Hansson, Faktor Larsson för Robertfors AB. Han kallades bara så hoppas han hade något förnamn men vi vet ej vad. Han blev känd som en hetsig och aggressiv person under de tio år han medverkade. Till första revisor valdes Alrik Lundgren och Karl Lindfors. JVO. Var under de tio första åren tio ggr. Så stort som idag ca. 9400 ha mot idag 4700 ha. Då ingick även Karltorp, Brännäs och Stensborg, utöver det som finns idag. Att vara jägare då var ganska tufft, det fanns ju inga vägar på den tiden, knappast cyklar åt alla dessutom fanns inga kortvågsradior. Första tiden var det mycket restriktioner kring jakten och jakttiderna. Älgjakten bestämde ofta hur småvilt jakten fick bedrivas. Avskjutningar inomområdet den första tiden av älg var 2 tjurar, huruvida detta var sanktionerat av Länsstyrelsen framgår inte helt säkert, vad som är säkert var att bara en älg sköts. Avgiften för en fälld älg var 75 kronor. Som jämförelse kan vi säga att på 90 talet var snittet för fällavgifterna 35000 kr på 6 år = 210 000 kronor På tre år i mitten av 80 talet sköts mera älg än de första 30 åren. Totalt har på de här 50 åren har 524 älgar fällts med en snittvikt på 140 kg, totalt 73360 kg kött.
Berättare: Gunnar Brännström
Älgtomt 1947 heter passet än i dag. Där sköts den första älgen seden föreningen bildats. Var det den första lovliga älgen som sköts i Risliden‌ Hur som helst var det en sensation i byn. Martin Larsson körde den på traktorsläp runt byn och visade den. Antalet jägare har varierat mellan 12 till 40. Antalet tilldelade älgar 1987 28 st. högsta antalet år 1986 34 st. Älgjakten är en återvändartid för utflyttade. Spännande dagar. Vem lyckas att få skjuta i år‌ Uppslaktning sker i Gunnar Brännströms ombyggda ladugård. Där korna förr stillsamt idisslade samlas jaktlaget för att ta reda på dagens resultat och dryfta vad som hänt i skogen. Jaktvårdsföreningen inplanterade bäver. Den kom från Faxälven. Bävern har spritt sig till andra områden och förökat sig bra. Numera jagar man den. Hösten 1987 sköts 8 st. Jakt på småvilt förekommer givetvis. Jaktvårdsområdet har årsmöte i augusti. Markägarna, 12 st., lämnar sin ersättning till byakassan enligt en underskriven överenskommelse (se majstämman). Jakten betydde mycket mer förr i tiden. Det berättas att Bränn-Pell gillrade 3 rävar en vinter. Hans inkomst på rävskinnen gav större netto än timmerkörarnas slit det året.
Även om jakten var av stor betydelse, synes fisket ha varit ännu viktigare för folket i våra bygder under 1500- och 1600-talen. Det var abborre, gädda, mört, sik och siklöja, som gav mest. Särskilt under missväxt åren var fisket av utomordentlig vikt, och den i vanliga fall så förhatliga mörten blev en värdefull tillgång och drygade ut matförrådet. Den saltades och jästes till ett stags surströmming (vibrunnefisken) och ansågs av många som en läckerhet. Gäddan torkades ibland och åts som lutfisk.