Fiske

Fiske
Fiske och fiskeredskap
När den första nybyggaren Herman Olofsson år 1767 kom att bosätta sig vid Tjipträskets stränder, hade han säkert mycken möda att skaffa föda för sig och sina familjer. Då var fisket en tillgång man måste tillvarataga för att överleva. Med vilka fiskeredskap fångade dessa nybyggare sin fisk‌ Sannolikt med småhandknutna nät, ljuster, ljuster, "kattisar" tinor av vide och krok. rokar skurna av torr grankvist var mycket användbara. När den första noten kom till användning i vatten är svårt att bestämma men troligen någon gång i mitten av 1800-talet. Den noten var bunden för hand av lintråd eller hampa, terlnarna var av tagel, kilbrädan, ginträ och flöten "flarar" av granträ. Sänken gjordes av näverpungar med sten, (taskor). Sänken av renhorn förekom i de äldsta fiskenotarna. Flöten och sänken voro fastsatta i telnarna med remmar av näver, björkrot eller annat material som blev tåligt vid impregnering med "talningen". De fiskenotar som kom till användning i dessa fiske sjöar tiden 1900 till 1960, var hopsatta av fabriksknutna notslingor av bom-ullsgarn. Terlnen var av dubbelslagen hampa. Monteringen på terl-nen av dessa notstycken, "boning", skulle utföras så att den nedre terlnen blev 3 tum längre än den övre pr famn. Då kom noten genom vattnet i tättslutning och högg mindre i botten. Längden på dessa fiskenotar varierade men var i allmänhet 40 eller 50 famnar. Djupet vid kilen 10 till 12 fot. Maskstorleken i kilen och dess närhet var 36 varv per aln. Det var för att fånga siklöja som mask- storleken var så liten. Någon gång i slutet på 1800 talet kom ett förbud för notfiske på våren. Man fick inte bedriva notdragning under sommaren då sländorna har sin svärmningstid "fereltiden", då kom siken mot stranden och lekte, de gav stora fångster. Siklöjan gav största fångsterna i oktober. Notar av nylontråd kom först till användning i trakten på 1960- talet och de var då monterade på terlnar av plastnylon. Nätet eller "Langnen" har kommit till stor användning av Rislidens bebyggare som fiskredskap. Vid siklöjans lek, som infaller kring Oskar dvs. den 1 december, läggs näten under isen vid grund och stränder. På våren läggs de ut för gädda. De har sin lektid omkring Erik dvs. den 18 maj. Då använde nät av starkt garn med stora maskor. När vårfloden kom upp på stränderna och gäddan var i lektagen, var bössan och ljustren fina fiskredskap, men de äro nu förbjudna. Nätet användes även lugna soliga sommardagar, då man skrämde fisken från stranden, sedan nätet lagts i båge utanför. Det benämndes "skärr". Då hösten kom, lades nät för Siken, som då hade sin lektid. Det var första veckan l oktober eller omkring Mikaeli, som de största fångsterna av sik togs. Nätet har utvecklats genom tiderna, först från lingarn till bomullsgarn i slutet av 1880-talet, så från bomullsgarn till fiskenät av nylon, de sistnämnda blev allmänna på 1940-talet. Nätet skulle monteras så, det gäller även idag att den nedre terlen skulle vara 4 tum längre per aln än den övre. När näten lades under isen, användes en lång stång av smäcker gran samt en klyka och krok av lövträ. Detta var för att få ner nätlinan under isen. Nu använder fiskare sedan 1930 en patenterad "isbjörn" som går ut med nätlinan under isen. Ryssjor är ett fiskredskap, som varit i bruk i långa -tider, först gjordes de av vide, senare av olika sorters garn. Den lades ut på vintern för lake, när den hade sin lektid i mitten av februari. Ryssja användes för gädda och abborre i Norbäcken på våren, när dessa fiskar skulle upp i Vajsjön. Ryssjor med armar användes i sjöns vikar. En mycket gammal metod var "lakastickan", som gillrades när sjön frusit till. De var skurna i två delar, man får på så sätt tre taggar som riktar sig åt olika håll, och dessa snidas så de får en tums längd. Tafset en stark lintråd fästes med ett halvslag i stickans förgrening. Från hål i isen sättes en lång vidja "spraut" i vilken tafset med agn och inneliggande sticka knytes fast ner till sjöbotten. När nu laken sökte födan och svalde den agnade löjan, var stickan lika effektiv som en krok av stål. Metet med spö, rev och krok är ett fiske som äldre och yngre idkat i alla tider. Drag efter roddbåt förekom rätt mycket förr i tiden. Det var ett fiske som en del utövade under ljusa sommarnätter. Fiske med kastspö är den moderne fiskarena hobby. Mjärden är ett fiskredskap, som började användas i Norsjötrakten omkring 1910 och som fortfarande är i bruk vid abborrens lek i maj. Den formen av fiske är mycket givande.
Båtar och notrep
Tjipträsket  (Klippträsket eller Kippträsket), idag Norsjö socken (Kippe treskitth, Kieppettresk 1561). Brukades från Hökmark. Vallen. 100. Månsträsket, Burträsk socken (Mansse treskitt, Mens Tresk 1561). Brukades från Hökmark. Vallen. Redan på 1200 talet fanns jägarfolk som vandrade efter sjöar och dit villebråd drogs mycket talar för att dessa fjällfiske bönder lejde avkommor till dessa att sköta fisket åt bönderna. Man bör komma ihåg fiske framförallt gädda var en stor export artikel från Skellefteå och Lövångers hamnar på 1500 och 1600 talet. Den största inköparen var handelsmän i Stockholmsområdet.
Man använde olika fiskemetoder, avpassade efter årstiden. På somrarna brukades nät och krokfiske, och under mörka höstkvällar ljustrades fisk. Sedan vattendragen belagts med is, brukade man ibland klubba lake. Laken åt man dock mera sällan, emedan den saknade fjäll och ansågs således opassande som föda (se 3. Mosebok, kapitel 11).
Laxfisket inom socknen har inte varit särskilt givande, trots att lax släktet var representerat i flera sjöar och åar. Av fiskerilängden i 1679 års; jordebok framgår, att laxfisket i Norsjö ej beskattades. Däremot har bönderna i Norsjö by och Långträsk på förts skatt för abborrfiske. Så sent som år 1852 hade bönderna i Norsjö by att till kronan inleverera 1 Lispund (8,5 kg) torkad abborre. När det gäller byn Risliden är finns lite dokumenterat vad  gäller beskattning av fisket.
I mitten av 1800-talet utfärdades av länsstyrelsen en fiskeristadga, som bl. a. Förbjöd användandet av fiskredskap med mindre maskor än 1 decitum. Bestämmelsen hade som följd, att man icke kunde tillgodogöra sig den i många sjöar förekommande siklöjan, som nu fick självdö i vattendragen. Man kan förstå, vilken besvikelse den nya stadgan förorsakade bland den fiskande befolkningen, som framförde sina klagomål inför kommunalstämman. Särskilt hårt drabbades norsjöborna av denna bestämmelse under nödåren på 1860 talet, då det säkert skulle ha varit en lättnad i mångas mat bekymmer, om den goda löjan fått dryga ut den knappa mathållningen.
Hänvändelse hade gjorts till länsstyrelsen om ändring i gällande fiskeristadga, men de sakkunniga hos länsstyrelsen avstyrkte framställningen under motiveringen, ett denna fisksort icke förekom i vattendragen inom Norsjö socken.
Den 1 november 1879 behandlades frågan av kommunstämman, som beslutade att hos länsstyrelsen begära en utredning i den för ortens fiskare så viktiga frågan. Stämman föreslog, att länsagronomen, som även hade att vårda sig om fiskerinäringen, måtte verkställa - undersökning angående löjans förekomst. Som lämplig tid för utredningen rekommenderas stämman, 1 - 15 december, då löjan har sin lektid.
Undersökningen kom till stånd och verkställdes under tiden 15 -17 december och resulterade i att agronomen konstaterade löjans förekomst i Norsjön, Qvammarn, Gissträsk, m. fl. sjöar. Den gjorda utredningen fick till resultat, att länsstyrelsen den 1 oktober 1880 vidtog den önskade ändringen i fiskeristadgan. Och därmed förklarade sig kommunalstämman nöjd, och glädjen var stor bland fiskarna i Norsjö.
Allt eftersom jordbruket och boskapsskötseln ryckte fram under senare delen av 1700-talet och blev huvudnäringar, minskade betydelsen av jakten som så småningom övergick att bli ett tidsfördriv. Fisket förblev dock en viktig försörjning för många och är det ännu i dag. Norsjön måste anses som en av de fiskrikaste insjöarna i vårt land, och värdet av den fångade fisken uppgår till betydande belopp. År 1915 bedrevs fiske i Norsjön av 60 personer. Den kontanta inkomsten av fisket uppskattades till minst 6.000 kr. Värdet av den fisk, som förbrukades i fiskarenas egna hushåll, var sannolikt mångdubbelt större.
För fiske i Norsjöns bygdens sjöar användes båtar av olika typer. Det var säkert båtbyggare med bland de första nybyggarna. Men deras namn är det ingen som numera känner. Vid sekelskiftet 1800-1900 var det två som byggde båtar. Tidigare fanns andra inom Norsjö det var bland annat Janne Näsvall och Mosses Dahlberg. De båtar som bygdes av dessa båtbyggare voro mycket användbara för notfiske. Den platta båtbotten var bra när noten skulle läggas i båten efter ett notvarp. Båten flöt mot stranden på mycket grunt vatten intill "nothjalpa" och det blev lätt att få noten i båten.Tillverkning av dessa båtar "kinningbåtar" var ett hantverk av sakkunniga män. Kinningbräderna skulle klyvas och täljas av kärn- frisk furu. Vad som var det svåraste var, att hitta furor som voro "arnsjönsh" vridna motsols, "rättönsh" vridna eller medsols vridna var däremot Ingen svårighet att finna. Många furor blevo skadade, när båtbyggaren var på jakt efter en "arnsjönsh" vindtall. När den var funnen och uthuggen togs en 6 fots klabb från stockens rotända. Många gånger klöv man stockarna i skogen och bar virket på axeln hem. Nu kunde båten byggas. Man gjorde den platta botten i ordning. Stävkrokarna gjordes av vackert böjda myrtallar. Det var träd som på grund av den lösa myrjorden inte orkat stå upprätt som plantor, men under uppväxttiden böjt sig upp mot solljuset och vuxit som bågar. Kinningbräderna täljdes och hyvlades och fastgjordes vid båtbotten med trä narar, i stävkrokarna med handsmidd spik. Borden eller båtens sidobräder kunde då läggas och fastspikas och det var Inte någon svårighet. för det blev ingen vridning på bordbräderna. Som vattentätning mellan borden lades remsor av hampsäckar dränkta i trätjära. Som spant inuti båten användes naturligt vuxna krokar av furuträ. Stävbrädan "stammenbrea" som var sista förbindelse- biten mellan översta bordläggningsbräderna, och stävkrokarna, den gjordes av en färsk granstubbe. Årtullarna höggs ut från gammelfurans kvistiga krona. Båtar av annan typ utan "kinningar" benämndes (håpar) och de blevo med tiden dominerande. Bröderna Erik och Edvard Johansson Bodan, tillverkade dessa båtar i stort antal. En som byggde många båtar på senare tid var Magnus Sandström från Kattistjörn Magnus Sandström byggde mer båtar för rodd. Notrep av björkvidjor användes av samer och nybyggare, som hade sina boplatser vid stora fiskrika sjöar. När fiskenotar kom användning, måste man ha tillgång av rep. Vidjor av björk starkt och bra material. Att vrida björkvidjor och slå en rätt svårbemästrad hemslöjd. Men de gamla fiskargubbarna kunde detta hantverk. Vidjorna som skars av björkplantor skulle ej vara frodvuxna, bäst var undertryckta vidjor som inte växt för fort. Vidjorna skars och bars hem från skogen, skrapades rena från bark och lades att uppmjukas (sangen) i någon vattensamling eller ett dike. När vidjorna blivit sega började vridningen och repslagningen. Det gjordes tvåslagna rep men mycket bättre blevo de treslagna. Dessa lågor bra i handen när fiskargubbarna drog noten mot land. Det förekom olika längder. Ett helrep skulle vara 30 famnar långt. Vrida en vidja var en rätt svår konst, men de män som gjorde notrep av vidjor vore vana från barndomen. De hade varit vallpojkar och vridit vidjor till träljar "klavaträlj" för kor och getter. Om de män som drog not ville lägga noten långt ut på sjön repslagaren gjort ett sinnrikt hopkopplingsfäste, likt ett bältspänne. Detta vidjelås kom till användning i kreatursträljar, grindlås, håband till båtar och notrep. Andra saker som tillverkas av vidjor var "svegarn", trampor, "hajbänne", ämbar, samt gångjärn i grindar. Det förekom också att man göra sängbottnar av vidjor.
Fiskevårdsföreningen i Risliden
Fiska gjorde de första bebyggarna i Risliden. Fisken var ett bra tillskott i fråga om mat. Man åt den nyfångad med också gravsaltad (och jäst = vibrånne mårten), rökt eller torkad. Torkad gädda kunde man göra lutfisk av. Fisktillgången ansågs så bra att man fick t.o.m. betala skatt. Fisksorterna var gädda, abborre och mört. Flitigt fiske gjorde att tillgången på fisk givetvis sjönk. 1940 - talet. Vår generation har andra önskemål och resurser när det gäller fiske.
Byborna bildade en fiskevårdsförening, som utför ett gott arbete även i fråga om miljövård. Första åtgärden var att köpa en not och fiska bort mörten. Sedan planterade man in gädda. Detta blev en kort historia. Inplantering senare har gällt harr, öring och regnbågslax. Året 1987 har 2000 Harryngel inplanterats i Kvarnån.
Årsstämma den 7 maj 1988
1. Förslag om nytt fiskevårdsområde där hela sjösystemet ingår. Till dess att beslutet är klart arbetar fiskevårdsföreningen som tidigare.
2. Regnbågslax 550 kg inplanterad i Maratjärn. Öring inplanterad där tidigare.
3. Försålt 770 dygnskort för 29 350 kr. Cesiumhalten har legat rätt hög: sik, abborre 4104 Bq, gädda 1730 Bq. Nu är den på nedgång.
4. Vattenprover tas varje år. Inre Kippträsket hade 1982 Ph 6,21, år 1987 Ph 6,5 Alkalitenten är för låg men kalkning är ej nödvändig än.
5. Vassbekämpning och biotopvård.
6. Ferieungdom har rensat och snyggat upp runt stränderna.
7. Kastbryggor ska läggas ut.
8. Fisketillsyningsmän 6 st. har utbildats.
9. Kurs i flugbindning
10. För att stärka ekonomin hade föreningen anordnat ett juljippo. Sverker Lindström är ordförande. Fiskevårdsföreningens arbete är ett arbete "i tiden". Våra sjöar och vattendrag måste numera vårdas för att ge vår generation utbyte på fritiden. Allt enligt fiskevårdsföreningen i Risliden. Källfakta: Norsjö utredningen och Risliden förr och nu.
Liknande anslag var uppsatta Kippträsket:
K u n g ö r e l s e.
 
Angående Rislidens fiskevårdsområde, området omfattar fiskevatten inom Rislidens och Tallidens, ägor samt i yttre Kippträsket Barlidens ägor.
                      Bestämmelser rörande fisket och fiskekortsavgifter.
Fiskekort för enbart sportfiske för fiskerättsinnehavare och inom området boende personer kostar för år 1:50, dito för utom området boende kr. 5:‑  per år, dagkort kr. 1:‑.
Skolungdom får meta utan fiskekort i Kippträsket, för mete i Kvarnån erfordras fiskekort å 1:50 även för skolungdom.
Fiskeredskapsavgifter: För nät med maskstorlek 12 varv/fot och större kr. 1:50/nät, nät 13 varv / fot och tätare avgiftsfria. Ryssjor 1.50  / st. mjärde 1:50 / st. saxar 20 öre / st. angeldon 50 öre / st. Avgift för not l0:- kr. per år.
Angående saxfiske efter 1 mars till islossningen gäller för inom om­rådet boende, att varje hushåll ej får använda mer än l0 saxar och att en extra avgift av 20 öre per / sax måste betalas för fiske med sax under
nämnda tid. Överträdelse beivras med vite av 25:‑ kr.
All fiskeredskap skall vara märkt med ägarens namn eller initialer. Stakar och gamla mjärdar f år ej lämnas kvar i sjön efter avslutat fiske enär de misspryder och utgör ett stort hinder för notfisket.
Fiskevårdsföreningens not utlånas mot en avgift av 5.‑ / dag efter hänvändelse till Axel Forsberg eller Arvid Brännström.
Gäddor under 40 cm. skall släppas, minsta mått å Harr 25 cm.
Uppgifter om fångad gädda, sik och harr skall före årsskiftet inlämnas till fiskekortsförsäljaren.
Avgifterna för fiskekort och redskapsavgifter går oavkortat till fiskevårdande åtgärder såsom inplantering m.m. varför det bör ligga i varje fiskares intresse att lösa fiskekort.
Fiskekort säljes av föreningens kassör Axel Forsberg, Risliden.
 
Risliden den 1/5 1962.
För Rislidens Fiskevårdsförening
S t y l r e l s e n.

MARATJÄRN
Areal: 24 ha Allmän beskrivning Maratjärn är ett av Norsjö kommuns förnämsta "Put and Take" vatten. Ligger c:a 1 km v. Risliden, på vägen mot Ajaur. Avståndet från Norsjö är c:a 20 km och från Norsjövallen ytterligare c:a 7 km. Maratjärn är ett utomordentligt sportfiskevatten och utflyktsmål för befolkningen i omradet. Närmaste camping och stugby är Rännudden.
Lst. poäng: 7 Vattenkvalité. Någon vattenundersökning har ej utförts i tjärnen. Man bör dock så snart som möjligt undersöka vattnet. Fiskbestånd Fisk som utplanterats i Maratjärn, är 2 års somrig och "laxartad" fisk. År 1982 Öring 1 000 st, Bäckröding 1 500 st. 1983 Öring 1 200 st.
Bevarande eftersom Maratjärn är ett av kommunens bästa "Put and Take" vatten bör en fortsatt satsning ske. Under en följd av ar har stora ekonomiska investeringar genomförts, bl.a. i service och trivsel, eldhus med toalett samt två styck vindskydd har byggts, vassröjning och ombyggnad av dammar utförts. Förvaltning och upplåtelse vattnet förvaltas av Rislidens fiskevårdsförening, med ett flertal vatten.
Fiske i Maratjärn är tillåtet från och med mars, till omkring 1:a maj. Efter 1:a maj utplanteras ny fisk. Nypremiär sker omkring den 15:e juni, för att sedan vara öppen till isen lägger. Vid premiären i juni 1983 och 1984 hade man ordnat med en fisketävlan. Föreningen bedömde tävlingsinslaget som positivt varför man har beslutat om att fortsätta denna premiärtävling. En aktiv förening Fiske och miljövård.
Fiske i Maratjärn får endast ske med handredskap, från land och is, under den tid fiske är tillåtet. Det är förbjudet att fiska från båt eller annan farkost. Rislidens fiskevårdsförening som omfattar Maratjärn, Inre och Yttre Kippträsken samt Kvarnån. Efter en nedgång av antalet fiskedygn under 1982, kan nu föreningen visa på en kraftig ökning under 1983. (se tabell)
År 1981 såldes 156 st dygnskort 7 st 2/dygnskort 19 st säsongskort.
År 1982 139 st dygnskort 14 st 2/dygnskort 18 st säsongskort
År. 1983 236 st dygnskort 5 st 2/dygnskort 13 st säsongskort 2 st veckokort 11 st säsongskort (ung.)
Ovan redovisade fiskekortsförsäljning gäller Maratjärn. Med tanke på den ringa försäljningen av 2/dygnskort som skett, så bör man överväga att ta bort dessa. Den utplanteringsmängd av fisk som sker i dag, är ur ekonomisk synpunkt vad föreningen orkar med. Man bör från kommunens sida kunna prioritera vissa vatten, vad gäller storleken på bidrag för utplantering av fisk. En av dessa prioriteringar skulle i sa fall vara Maratjärn. Pa ett flertal ställen runt sjön har vassröjning utförts. Utplantering av fisk har i stort följt det behov som funnits. Dock har ett tilltagande sommarfiske fått till följd att vinterpremiärerna visat dåliga fångstresultat, på grund av för lite fisk i vattnet. Detta har i sin tur medfört att premiärerna på vintern lockat allt färre fiskare. En ökning av utplanteringsmängden bör ske sa snart det ekonomiska förutsättningarna sa tillåter.
För att locka fiskare och få ett jämnare fångstresultat under hela sommaren, bör man göra flera utplanteringar med ett färre antal varje gång. En utökad fiskutplantering bör ske i samband med att kommunen marknadsför Maratjärn som ett av kommunens attraktivaste "Put and Tak vatten. Fiskeservice och bevakning.
Med en ökad marknadsföring av Maratjärn följer automatiskt en ökning av antalet fiskedygn. Detta medför i sin tur ett ökat behov av service och bevakning, ex. tömning av soptunnor, uppstädning, målning, kontroll av fiskekort m.m. Vid Maratjärn finns 2 st vindskydd och 1 st eldhus samt toalett. Spångning av fiskestig över myren på östra sidan har gjorts. Ytterligare spångning bör utföras på norra sidan, öster om vindskyddet. samt vid utloppet i västra delen av tjärnen. En ökad bevakning av sjön bör övervägas. Så respekten för fiskets regler efterlevs, samt att fisket får en bättre status. I korsningen mot Ajaur bör en hänvisningsskylt placeras, sa besökande till Maratjärn lättare finner fram till sjön. Som serviceåtgärd bör ved finnas i anslutning till vindskydden och eldhuset, detta för att undvika okontrollerade vedhuggning av närliggande skog. En del förfrågningar om övernattningsstugor vid sjön har gjorts av besökare vid sjön. Man bör tillsammans med Rislidens fiskevårdsförening, Rännuddens camping och kommunen utreda behovet av att placera 2 - 3 stugor vid sjön. Riktlinjer och förslag.
Bildande av fiskevårdsområde, som skall omfatta Maratjärn, Inre och Yttre Kippträsken, Kvarnån, Månsträsket, Storträsket, Kattisträsket och Langträsket.
Byggande av spång vid norra och västra stranden, kan utföras av ungdomslag eller som feriearbete.
Utredning av behovet och möjligheterna att anskaffa övernattningsstugor till Maratjärn.
Prioritering av bidrag från kommunen.
På sikt bör utplanteringsmängden ökas.
Inköp av skylt för placering vid korsningen till Åmsele.
Fiskekortspriserna bör ses över.
På sikt bör en fiskekortsautomat placeras vid korsningen till o Åmsele.
Marknadsföring via kommunens broschyr.